Frillo

Med risk för att ni som följt mina bloggar genom åren ska tycka att jag upprepar mig så säger jag som jag alltid gjort. För det har tydligen inte nått fram till alla experter på personkännedom där ute. Jag är en mer  komplex person än att ni ska kunna utgå från er själva och statistik för att komma fram till varför jag är som jag är. Ni vet mycket väl att jag inte alls tänker som er eller är på samma filosofiska nivå som er och därför kan ni ju inte utgå från er själva eller hur?

Den engelska meningen " I see" betyder både "jag ser" och "jag förstår" och det är så det fungerar här i livet men ni verkar inte har fattat det. För att kunna "se" så måste man förstå.  För förstår man inte vad man ser så ser man inte vad som händer Ser man inte vad som händer så kan man inte göra en personbedömning.

Ett exempel på detta var när jag satt men en massa backpackers utanför en turistbyrå i Thailand. Framför oss på gatan kommer en som jag uppfattade det som en mor med sin son på 11-12 år. Sonen stannar plötsligt och spyr vid ett träd och mamman blir mega och och sliter i pojken skäller som fan på thai och ger honom några lätta örfilar. Och bokstavligen sliter bort honom därifrån fast han inte spytt klart. Alla hippies blev ju naturligvis jätte upprörda och började diskutera händelsen som fan. Jag reagerade knappt på det. De började prata om vad som hänt och kom fram till att mamman blev arg för att pojken var sjuk och skämdes över att han spydde och därför reagerade som hon gjorde. Alla andra hippies (hippies ser sig själv som tänkare men är det motsatta enligt mig) verkade hålla med om att det var just det de sett.

Hur fan vet ni det? frågade jag. Hur vet ni att hon inte just sekunderna innan kommit på sin son med att smygröka och var jätte arg och ville lära  honom en liten och välförtjänt läxa? De blev tysta. Det märktes helt klart att även de hade fattat att jag hade en poäng i det jag sa och att man inte ska se allt ur en negativ synvinkel. Sen sa någon " fast det syntes ju tydligt att hon var en typiskt sådan person som var för fin för att ha en son som spyr på trottoaren." Ja, sa alla i kör och  höll alla med honom för då slapp ju de få en mental bitchslap av mig. Som uppenbarligen inte var en hippie utan en bratpacker. Det värsta man kan vara i en hippies ögon.

(En bratpacker är en person som med sin spitternya märkes backpacker flyger runt mellan resmålen istället för att åka buss och lastbilsflak. De bor på lyxiga resorts och sprider pengar omkring sig så att priserna ökar på marknader mm. Bratpackers har alltid med sig sin mobil, ipod och Notebook. Och när hippiesen ligger och chillar som de kallar det (läs beskämpar den kemiska bakfyllan från rejvfesten kvällen innan) genom att skriva en resedagbok i ett block och rita bilder så sitter bratpackern och WLANar. Bratpackers är idioter för att de är bortskämda och har rika föräldrar och saknar verklighetsuppfattning. Något som hippies tycker att hippies är de enda människorna som har.)

Men jag svarade iallafall, "JASSÅ! I mina ögon så var det en mor som var alldeles för fin för att ha en 11 årig son som röker." Några rykte på axlarna vissa var tysta. Andra såg fortfarande irriterade ut. Men jag pratade inte mer med dem. De pratade inte med mig heller. För vi förstod inte varandra.

Jag har inga problem med att folk som inte förstår mig inte pratar med mig. Det jag har problem med är folk som pratar med mig fast de inte förstår vad de pratar om. Hippiesen på turistinfon var säkert avdankade haschare men  verkade ändå förstå att jag hade en poäng. Men det finns personer i min omgivning som inte är några pårökta hippies som inte alls fattar det man med ord förklarar för dem. Jag förstår mig inte på dessa människor. Jag förstår inte att man inte tillslut inser att man är helt fel ute när allt man kommer framtill alltid är något negativt om personen i fråga. Och aldrig något possitivt. Borde man inte inse att vissa saker borde ge en possitiv slutsats? Dessa personer är avundsjuka och ser andras lyckanden som personliga misslyckanden. De är personer som inte uppgraderat jantelagen till jantelagen 2.0 som jag skrivit om tidigare. Alla med pengar, makt, utseende eller talanger är dumma i huvudet i deras ögon och alla deras filosofier om dem går i den riktningen.

Som vissa av er vet är jag med i Mensa. I augusti 2002 gick jag in på John Bauer hotell och satte alla rätt på mensaprovet och gick när det var 10 minuter kvar på tiden. Det är en sak dessa negativa människor inte tycker om. De känner sig dumma av att veta att jag inte är det. Så vad gör de. De drar massa exempel på att det inte betyder något att man klarat mensa testa, Inte något mer än att man är bra på just det. och att begåvning är något helt annat. De verkar veta allt om just intelligenstest och mensa och att jag är medlem där och faktiskt är påläst tar det inte så hårt på. För i verkligheten är allt som de vill att det ska vara tror de. Att jag säger att logiskt tänkande och intelligens iofs är 2 skillda saker så går de oftast hand i hand. Med andra ord så är en som klarat mensas test bra i ett begåvningstest.

Det vill de genast ha en källreferans på när man säger det. Det får du ta och leta upp motsatsen själv på och visa för mig säger jag då. Jag orkar inte lägga ner någon energi på dessa negodiler. (jag kallar dem negodiler pga att likt krokodiler så har de små hjärnor så de inte kan tänka. De har små öron så de inte hör vad man säger till dem. och jävligt stora munnar som bara maler och maler. De är snabba med att fråga efter källreferanser men det går inte snabbt för dem att hitta någon källreferens till deras egna påstånde att logisktänkade och begåvning inte skulle ha ett samband.

Det roliga är att om jag säger till dem att det är så att de med högt logiskt tänkade är under medel i begåvning skulle de inte alls fråga efter referenser. De skulle bara hålla med och vara jätte nöjda. Då skulle ju mitt medlemskap i mensa inte bevisa annat än att jag jag dum. Då slipper de känna sig dumma själva. När någon vän till mig lyckas med något är jag den första med att berömma. Jag blir glad av att se dem glada över det de kämpat med. Musik, prov. lönehöjningar. karriärer you name it. Men vissa får man känslan av att de tom blir avundsjuka när man berättar att man ska köpa en iPhone.

Hur länge ska dessa människor hålla på sådär och förpesta omgivningen med en massa skitsnack pga att de känner sig misslyckade eller medelmåttiga. Att andra har det bra betyder inte att de är idioter. Man måste inte ta ner folk på jorden som är glada för något de är bra på. Det är mänskligt att lyckas här i livet. Skadeglädje är inte den ända sanna glädjen. När ska dessa människor fatta det

Jag bara undrar....