In Case of Emergency
ICE, eller In Case of Emergency, är en kampanj som går ut på att man lägger in information om personer att kontakta vid en olycka i sinmobiltelefons telefonbok. ICE är ett internationellt vedertaget system.
Vid svåra olyckor, med okontaktbara offer, kan ofta polis och sjukvårdare använda offrets mobiltelefon för att identifikation. Idén med ICE är att mobiltelefonägaren skriver in bokstäverna "ICE", samt namn och telefonnummer till sina närmast anhöriga i telefonboken. Om man gör detta kan räddningstjänsten snabbare få tag på anhöriga i händelse av att telefoninnehavaren skulle drabbas av en allvarlig sjukdom eller olycka. På så sätt kan man också snabbare få uppgifter om medicinering eller andra viktiga fakta.
I Sverige tycker SOS Alarm att ICE är bra och uppmanar till att föra detta vidare i Sverige.
Lägg in ICE-kontakter
Du lägger in kontaktpersonen ”ICE” i din telefon med telefonnumret till nära anhörig som behöver bli kontaktad om du råkar ut för en olycka och inte är kontaktbar. Om det finns plats bör man även skriva sin relation till kontaktpersonen och dennes namn, till exempel ”ICE wife Ylva Persson”
Det är viktigt att lägga till utlandsprefix (+46 för Sverige följt av numret utan den inledande nollan) och att skriva på engelska, så att telefonnummer och information fungerar även i utlandet. Glöm inte att meddela dem du lagt in som ICE-kontakter. Om du vill lägga in fler kontaktpersoner kan du använda ICE1, ICE2 etc.
Lite info jag tycker är viktig att sprida. Har saxat detta från Wikipedia
Sprid gärna detta vidare i era bloggar.
F som i Frillo
Jag älskar listor. Snodde denna från fröken Aveberg =)
Namn på ev. kommande barn? Nuvarande räknas inte. Alva är ett fint namn
Hur många barn vill du ha? 1-2 om jag ens kommer att skaffa barn, Det är inte helt självklart
Har du fördommar? Ja
Har du levt i ett annat land? Nej
Skulle du vilja bo utomlands? Ja, ligger i planeringsstadiet att flytta till thailand. Det är inte en dröm det kommer bli av. Kommer bo där i minst 6 månader men antagligen ett år och studera.
Brukar du logga in på msn? Varje dag
Har du många blockerade? Massa kåt 50+ kärrningar
Är du ordningsam? Nej, men jag vet vart jag lägger mina saker
Pedantisk? Nej
Bohem? Nja, vet inte, det finns de som ser mig som det. fast är nog inte det igentligen
Vilken inredningstyp är du? I mina drömmar är allt stilrent, Inte massa småprylar framme. Försöker vara trendig
Vilken färg på tapeterna? Vita. fast jag gillar färg, Dyra blanka ska de vara =)
vilka färger går inredningen i övrigt? Vitt svart silver
Favoritmöbel? Gillar mitt köksbord
Gillar du ditt namn, om nej vad skulle du vilja heta? Nej, Något asiatiskt namn, jag kommer garanterat att byta namn någon dag, Jag har bytt till Frillo i andra namn redan.
Vilket namn tänkte dina föräldrar ge dig? Dafe som min bror heter tror jag om min pappa hade fått bestämma. Han heter Eghagha i efternamn Så Dafe Eghagha, men det heter min bror som sagt nu i stället.
Har du syskon och vilken tur i ordningen har du? Jag har bara halvsyskon, hela 7 stycken. Plus en kusin som är som min syster. Jag blir nummer 3
Har du ett bra förhållande till dina föräldrar? Nja. Det är väl ganska normalt enligt mig.
Favorit foundation? MAC. Jag har faktiskt smink eftersom jag jobbat som levande skyltdocka i flera år
Favorit mascara? Dior show
Favorit ansiktskräm? Body shop's ansiktskräm för män. Bioterm är bra för killar också
Hur är en perfekt kväll med familjen? Skräpmat och film
Hur är en perfekt kväll för dig själv? Skräpmat, bag in box och hemrullade cigg och internet. Shit vad tråkig jag låter =)
Hur är en perfekt kväll med "gänget"? Middag och whiskyprovning innan man tömmer baren på Krusovice
Kan du umgås med människor som inte är din stil? Ja
Är du nyfiken/foglig eller ifrågasättande av personer som har udda åsikter? Nyfiken
Är du socialt lagd? Ja, har väldigt lätt för att prata med människor
Dricker du mjölk? Ja, alldeles för mycket. Får panik när mjölken är slut
Äter du kött? Ja, fast jag äter väldigt mycket vegetariskt också-
-varför? För att ingen stoppar mig
Favoritdrink? Någon med lime
Har du sett någon födas? Nej, tror inte jag skulle klara det faktiskt. Lite tönt är jag trots allt
Har du sett någon dö? nej
Namn på ev. kommande barn? Nuvarande räknas inte. Alva är ett fint namn
Hur många barn vill du ha? 1-2 om jag ens kommer att skaffa barn, Det är inte helt självklart
Har du fördommar? Ja
Har du levt i ett annat land? Nej
Skulle du vilja bo utomlands? Ja, ligger i planeringsstadiet att flytta till thailand. Det är inte en dröm det kommer bli av. Kommer bo där i minst 6 månader men antagligen ett år och studera.
Brukar du logga in på msn? Varje dag
Har du många blockerade? Massa kåt 50+ kärrningar
Är du ordningsam? Nej, men jag vet vart jag lägger mina saker
Pedantisk? Nej
Bohem? Nja, vet inte, det finns de som ser mig som det. fast är nog inte det igentligen
Vilken inredningstyp är du? I mina drömmar är allt stilrent, Inte massa småprylar framme. Försöker vara trendig
Vilken färg på tapeterna? Vita. fast jag gillar färg, Dyra blanka ska de vara =)
vilka färger går inredningen i övrigt? Vitt svart silver
Favoritmöbel? Gillar mitt köksbord
Har du ätit sushi? Jag hela tiden. Jag gör t o m egen sushi
Något du inte ätit men vill prova? ormblod, känguru mm mm, Jag har ätit larver kackerlackor. grodor, sniglar, skorpioner. fårmage. gräshoppor mm =)
Fotograferar du mycket? Nej
Vad har du för kamera och är du nöjd? Har faktiskt bara min mobil SE k800i.
Ställe du önskar du vore på just nu? Asien
Är du fåfäng? Ja jämfört med många andra killar är jag kanske det
Är släkten värst? Ja helt klart =)
Favorit högtid? Julen
Stämmer ditt stjärntecken på dig? Berätta lite om du kan. Nej jag är oxe men är som en blandning mellan vädur, skorpion och vattuman, mest vädur, hittar inget i oxen som jag kan tycka stämmer på mig
Gick du på dagis? Ja
Var du pojkflicka som liten? Hahaha nej. Varför känns det som att denna listan är till för tjejer =)
Har du varit allvarligt sjuk? Ja, flera gånger. Just nu har jag en allvarlig sjudom som är dödlig 5-10%
Är du flygrädd? Nej, jag älskar att flyga, min dröm är att bli pilot
Favoritplats utomlands? Koh Pha-ngan, fast inte under fullmoon dagarna
Något du inte ätit men vill prova? ormblod, känguru mm mm, Jag har ätit larver kackerlackor. grodor, sniglar, skorpioner. fårmage. gräshoppor mm =)
Fotograferar du mycket? Nej
Vad har du för kamera och är du nöjd? Har faktiskt bara min mobil SE k800i.
Ställe du önskar du vore på just nu? Asien
Är du fåfäng? Ja jämfört med många andra killar är jag kanske det
Är släkten värst? Ja helt klart =)
Favorit högtid? Julen
Stämmer ditt stjärntecken på dig? Berätta lite om du kan. Nej jag är oxe men är som en blandning mellan vädur, skorpion och vattuman, mest vädur, hittar inget i oxen som jag kan tycka stämmer på mig
Gick du på dagis? Ja
Var du pojkflicka som liten? Hahaha nej. Varför känns det som att denna listan är till för tjejer =)
Har du varit allvarligt sjuk? Ja, flera gånger. Just nu har jag en allvarlig sjudom som är dödlig 5-10%
Är du flygrädd? Nej, jag älskar att flyga, min dröm är att bli pilot
Favoritplats utomlands? Koh Pha-ngan, fast inte under fullmoon dagarna
Sämsta resan? Marmaris. Fast jag gillade maten. Så det blir Turkiet igen kanske fast något annat ställe
Afterski eller siesta? Afterski låter lite coolare än det är. Siesta är bättre. Det behöver jag särskilt efter en dag i skidbacken =)
Afterski eller siesta? Afterski låter lite coolare än det är. Siesta är bättre. Det behöver jag särskilt efter en dag i skidbacken =)
Vad tycker du om skönhetsoperationer? Har man pengar så är det bara att tuta och köra
Kan du tänka dig att göra nån själv? Jag kommer plastic operera mig, det är bara en tidsfråga
Vill du ha kvar kungahuset? Varför inte?
Vad använder du för skor? Skor är heligt för mig. Välvårdade trekking kängor är magiska =)
- jacka? Älskar när det blir kallt och man kan börja använda nya vinter jackan. Jag har 10 st vinterjackor som nästan är nya
Favoritfärg på kläder? Blått svart brunt
Vill du ha kvar kungahuset? Varför inte?
Vad använder du för skor? Skor är heligt för mig. Välvårdade trekking kängor är magiska =)
- jacka? Älskar när det blir kallt och man kan börja använda nya vinter jackan. Jag har 10 st vinterjackor som nästan är nya
Favoritfärg på kläder? Blått svart brunt
Är du ett märkesfreak? Ja, alla mina kläder är nästan uteslutande från Jack & Jones, fast jag hatar deras skor.
Bästa present du fått? Min 30 års present, Det var överraskninsfest i en helvecka. Varje dag var det antingen middag hos mig eller på någon bra restaurang med vänner och eller familj, varje kväll kl 18:00 skulle jag möta vänner i någon bar som skulle fira mig hela kvällen. En kväll var det bubbel och relax med vänner på hotell och en dag fick jag själv flyga flygplan över jkpg i en timma. Allt avslutades med en 2 dagars paris resa med boende på lyxhotel.
Presenter du tycker om att få? Dyra
Vilket är det roligaste sms-et i din inkorg? Har inga. raderar mina sms varje dag. Får kriminellt många sms så det skulle blir fullt annars
Hur ska man göra för att verkligen imponera på dig? Laga en supergod middag och sedan filosofera och ventilera sina gudomligt fina livsfilosofier man lever efter. Prata härliga resminnen man upplevt. och ha totall avsaknad av dåligt självförtroende
Estetisk eller matematisk? Matematisk
Wanna play?
Idag gästbloggar min vän Tiee [ti:] igen.
Jag har precis varit och träffat henne på stan, hon är i Stockholm och sprider kärlek i helgen. Hon ska clown sminka mig i helgen så att jag kan ta bilder. Ska prova lite olika ansikts och kroppsmålningar också som jag ska ha när jag uppträder om vi hinner också. Det var många som gillade hennes tanke sist så här kommer hon med en tanke igen.
Lägger in en bild på henne när hon är sin Clownkaraktär Macadame. Visst är hon cool =)
Det är verkligen otroligt trist och tjatigt med alla dessa hopplösa människor som går ut på krogen varje helg för att hitta ett ragg. Varför kan man inte göra något annat?
Spela schack till exempel? ^^
Tänk dej om vi skulle spela schack istället för att flirta! Undrar just hur det skulle låta?
"Tänk va, hon är ute varenda kväll och spelar. Det är inte bra. Hur ska hon nånsin hitta en bra motståndare om hon spelar med så många olika hela tiden? Man måste ju inse att ingen spelar perfekt, så är det bara."
Eller mammornas kloka råd:
"Du får aldrig ge dej in för lätt. Tänk igenom varje drag du gör, och ge honom inga chanser att ta någonting värdefullt. Spela försiktigt och långsamt, och du gör det till ett gott parti.
Och framgför allt; skydda alltid din drottning!"
Eller kanske tjejer emellan:
"Det var sättet han flyttade sin springare som fick min puls att öka, och jag förstod med ens att jag var förlorad. Jag satsade allt, men han slog bort alla mina torn och hästar, och slutligen gav han mej den stora dödsstöten.
Jag blev alldeles matt!"
Är det inte roligt att se saker ur andra perspektiv? ^^,
Med den frågan avslutar hon sin tanke. Hon är välkommen att ventilera sina tankar i min blogg fler gånger. Hon ser annorlunda på livet än många andra. Fler borde se på livet ur hennes perspektiv.
"Jag tror på solen bakom molnen"
//Tiee
Oskyldigt dömd
Så heter den nya serien som startade idag. Verkar mega bra. Känner jag mig själv rätt kommer jag att bli besatt av den. Sverige är jävligt bra på film.
Mikael Persbrandt är kungen helt enkelt.
Ugly Kid Joe
Ugly kid Joe var ett av mina favvo band som yngre. Särskilt låten "Cats in the cradle". Den är lika softish än idag. Alla minnen från festerna när jag var 18 bara ploppar upp i skallen när man hör den.
Sen har vi ju "Everything about you" också. Underbar låt.
Vad hände med dem sen? Finns de kvar fortfarande?
Rodrigo y Gabriela
Akustisk musik är bättre än sex
Denna mexikanska duo visar att det är sant.
Det ser verkligen gitarren som ett instrument, inte bara ett sträng instrument utan även en trumma.
Alla kommer väl ihåg Extreme som spelade "more than words" och trummade på gitarren samtidigt.
Denna duo har tagit trummandet ett steg längre.
Ljudet är tyvärr lite halvkasst så lyssna helst genom hörlurar om ni vill få en magisk upplevelse till låten
Diablo Rojo
De spelar i Paris i november. Någon som vill Parisa med mig då?
www.rodgab.com
Sportfanatiker
I min förra blogg skrev jag lite om sportfånar. Jag har tänkt lite på hur det skulle vara att vara en sportfåne. Funderat lite på vad som driver dem att följa allt som händer i detalj och sedan sitta och prata om det vid fikaborden på jobbet mm. Jag vet inte om jag kom fram till något speciellt egentligen men en sak tänkte jag på.
Sporten ger folk väldigt starka känslor. Det är gemenskap och kärlek. Det är spänning glädje och tårar. De verkar tycka att det är meningen med livet om man ska överdriva det lite. De förstår inte att jag kan vara så ointresserad av sport lika lite som jag förstår dem. Jag gillar att läsa böcker och surfa på nätet och läsa om en massa fakta inom olika områden. Jag försöker vara kreaktiv när jag surfar och försöker lära mig saker hela tiden. Att resa är mitt största intresse och därför surfar jag mycket på reseforum mm och chattar med folk runt om i världen för att vara up to date med allt som händer. Det gör mig lycklig och det får mig att fly den gråa vardagen i min lägenhet där jag hålls fången. Det får mig att planera för framtida resor som jag kan se fram emot och drömma mig bort till. Jag drömmer och fantiserar väldigt mycket tror jag.
En sport intresserad skulle tycka att jag slösade bort en massa tid på trams. Medans jag tycker det samma om dem. Men sen vinner HV71 Sm guld och det blir karnevalstämning på Jönköpings gator så att t o m Rio de Janeiro skulle känns sig som en loppmarknad för mellanstadie elever. Det blir så mycket glädje och fest och folk kramar varandra fast de inte känner varandra i lilla Jönköping. Det är en känsla datanördar som jag som tänker i programmeringskoder inte förstår att man kan få när ett lag vinner. Fast det skiter jag i. Håll käften och festa säger min hjärna.
Jag tror personligen inte att jag kan bli nervös eller rädd. Det är en psykisk defekt jag har tror jag, Jag kan inte bli uppspelt inför något. Jag kan längta och drömma men inte på ett sätt att pulsen skulle öka. Vad jag äntar mig till eller gör så kan jag inte bli nervös så att pulsen går upp. Jag skulle lätt kunna hålla tal inför ett fullsatt kinnarps utan att tycka det var jobbigt. Men visst, kommer det en galen hund springade emot mig så det är klart att man inte har vilopuls längre. Jag tror jag har alla symptom på att vara en psykopat om jag ska vara ärlig =)
Jag känner mig så annorlunda jämfört med alla andra i min omgivning det enda som kan få min puls att öka är orättvisor och att gå ner i tvättstugan efter 21:00 Fast vilken vettig människa skulle göra det? Alla vet att det spökar i tvättstugor på nätterna. Man ska inte utmana ödet. Helt plötsligt står man där öga mot öga med en huvudlös man utan kropp. Vissa saker gör man bara inte. Ibland funderar jag på om det inte är så att vissa har lätt för att bli uppspelta, stressade, nervösa rädda mm och de har svårt att slappna av istället. Medans andra har svårt för att bli stressade och lätt för att slappna av. Jag är den avslappnade killen. Jag jobbar bättre med press där jag måste jäkta men jag blir aldrig stressad. Och eftersom jag inte kan bli förväntansfullt uppspelt kommer jag nog aldrig kunna bli en sportfanatiker. För det ger mig ju inga känslor.
Fast man börjar undra om det inte är något i livet jag går miste om när jag inte förstår tjusningen i att titta på sport. Alla andra verkar ju få en lycka som jag endast skulle kunna uppnå om jag gick barfota på kinesiska muren eller satt och mediterade på Machu Picchu. Eller det som gjorde min vän lycklig. Han hade klättrat på en av de största pyramiderna. Det är jobbigt. Det måste gå snabbt och stenarna är höga. Vakterna få inte hinna springa efter. Sen måste man ner vid soluppgången för då ber vakterna och kan inte gripa dig. Det var så han hade planerat det när han sent en natt tog steget hoppade över ett staket sprang mot pyramiden och i rasktakt klättrade upp. Allt gick som planerat. Fast när han satt där på toppen av pyramiden fylldes han med en lyckokänsla. Han var king of the world. solen började gå upp och vakterna började be. Men min vän satt kvar. Han ville inte klättra ner. Han ville se soluppgången från toppen på pyramiden. Det slutade med att han blev gripen och häktad i egypten. En mardröm för det flesta. Men min vän var lycklig. Jag förstod honom.
Sannorlikheten att ni i framtiden kommer läsa om att jag blivit häktad i egypten är ganska stor som ni förstår. Och sannorlikheten att ni kommer se mig skrika "kenneth Kenholt skjut som satan, genom nätet ut på gatan, Kenneth kenneth kennth" i Kinnarps arena är ganska liten. För kenneth spelar inte hockey längre. Fast skulle ni någon gång höra någon skrika så på kinnarps arena så är det antagligen jag som står och är stupfull i skybaren och har nollkoll på vad som händer.
Jag har sagt till mina vänner att jag antagligen skulle tycka det var kul att åka på en stor fotbollsmatch i tex england och njuta om stämningen fast jag inte gillar fotboll egentligen. Jag sa att jag skulle göra det någon gång. Men de avrådde mig. De sa "då får vi aldrig se dig mer, för du kommer råka komma med fel färg på kläderna och råka ställa dig på fel läktare och skrika och sen är det slut".
Hmmm, de har antagligen rätt.
Sport ÄR inget för mig.
Världen är galen
Hej på er små lingontroll
I alla fall är det en image jag har målat upp. Fast det är inte riktigt sant, det är egentligen lagsporter som fotboll handboll hockey mm jag inte gillar. Fast fotbolls VM är jag askul och jag tycker Henke Zlatan och ronaldinho är jävligt bra som spelar snygg fotboll. Så det är kanske mest en image som sagt. Fast jag kan inte nämna några hockey spelare och jag vet inte vad Iceing (stavning?) är inte heller vet jag vad offside är. Därimot är jag ganska bra på att spela fotboll själv.
Jag gillar kampsporter som fan, fast kanske mest för att jag är så intresserad av asiatiska kulturer meditation och kroppskontroll. Jag har åkt mycket snowboard och älskar det, och vill åka till franska alperna någon gång. Fast då ska jag inte åka snowboard. Då tänkte jag att jag skulle börja med slalomskidor för första gången. Jag gillar friidrott också. Jag har varit ganska duktig på det när jag var yngre. Men i tonåren tog alkoholen över mitt liv och jag slängde bort många fina år av mitt liv bara på att festa varje dag. Något jag slutat med som ni vet.
Nu när jag är sjuk så drömmer jag om att kunna ge mig ut i naturen igen. Packa Kajaken och försvinna ut i morgon diset och lyssna på tystnaden. Jag drömmer om att träna upp min kropp till den nivån jag var på förr. Jag kommer göra det när jag blir frisk, om jag nu blir det.
Som jag sagt är det mina lungor, njurar, lever, lymfkörtlar och ögon som bråkar mest, men även huden och nervsystemet krånglar.
"When either the granulomas or fibrosis seriously affect the function of a vital organ—the lungs, heart, nervous system, liver, or kidneys, for example—sarcoidosis can be fatal. This occurs 5%-10% of the time. Some people are more at risk than others; no one knows why."
Det känns sådär kul att alla de vitala organen som den dödliga versionen av min sjukdom kan angripa har fått sig en smäll. Men nu får jag proffshjälp och medicinen får mig att må jätte bra. Fast nu börjar bieffekterna göra sig påminda men de är lindriga jämfört med hur sjukdomen fick mig att må och vad den gjorde mot min kropp.
Läs mer om min sjukdom på:
http://www.medicinenet.com/sarcoidosis/article.htm
Det är en intressant sjukdom för det verkar drabba afrikaner mer än andra. Alltså får jag ännu mer vatten på min kvarn när jag säger att det inte bara är hudfärgen som skiljer människor åt i olika länder.
Jag har inte tagit så bra hand om min kropp genom åren. När jag blir frisk blir det ändring på det. Detta var en väckarklocka. Men tro inte att jag ska bli någon sportfåne. Så galen är jag inte.
En vän jag har är en tvättäkta sportfåne. Det får man vara. Han sa till mig att läsa sportdelen i kvällstidningarna men jag vägrade. Men ha insisterade och började prata om en som heter Mats Ohlsson tror jag det var, på expressen. Han sa att han skrev om andra saker i samhället också och att han var riktigt roligt. Han sa att han trodde jag skulle gilla att läsa det han skrev. Detta var på den tiden när lillbush var och krigade i Irak. Mats Ohlson skrev om det i ungefär så här.
Man vet att världen är galen när
Den bästa golfspelaren är svart.
den bästa rapparen är vit.
Frankrinke anklagar usa för arrogans
Tyskland vägrar dra ut i krig
och Danmark skickar en ubåt till öknen
Nu kan jag lägga till en mening till det här som visar att allt håller på att förändras.
"Den bästa reggae artisten är tysk"
Då syftar jag som ni för står på Gentleman. Jag trodde fram till alldeles nyligen att det var en fullblods Jamaican med långa dreads. Snacka om att jag hade fel. Gentleman ska visst vara en mästare på live konserter också.
Är han den bästa reggae artisten?
Avgör själva.
"It`s/This is not about class, colour or races,
let`s get around and see different places yeah,
put a smile on thus distant faces,
wipe away your sorrow with no traces"
Jag vill vara ett träd
Jag vill vara ett träd
Man måste förlåta sig själv
Jag tänker så
forgive and let go man
Alltså förlåt dig själv att du inte är bättre
Att detta är bra nog just nu, det räcker.
För inuti kan vi flyga, till himlen
Öppna en dörr till ett skåp
och komma till andra sidan
Till ett annat land
Med fantasi, med kärlek,
med vänner
Människor är ju som ett träd
Växer som det vill
Komplext med grenar som spretar åt alla håll
Samtidigt
Ingen vet om hur det slutar.
Det bara växer en hit och en dit liksom
Vem vill vara ett rakt träd, helt symmetriskt?
Som är perfekt grammatiskt uträknat med siffror
Om men det är ju aldrig någon som ifrågasätter ett träd.
-Men öhh varför ser Du ut så?
Det går inte Så säger man ju inte till ett träd
Titta på träden vad stolta dom är
Starka, så där enormt personliga
Inget är det andra likt
Och nu låter det som om att jag röker hasch
När jag säger något så själv klart som
”-Tittaaa trädeeen!!!
Ohh wow fågel flyyyyyy!!!
Sprid ut dina vingaaaar, över ängarna!”
Men jag röker ingenting
Man behöver inte röka när man ser träden som växer fritt i skogen
Tur är när vi får växa som vi vill
Under en bar himmel
Och inte bli nersågade
Växa fritt som jag vill
Jag spretar åt alla håll
På en gång. Det känns bra.
Det önskar jag alla andra också
Jag önskar alla det
Det vill jag med mitt liv
//C E Häckner
Visst är han en härligt människa våran vän Häckner. Han var min stora förebild och idol när jag var yngre.
Han och Axl Rose =)
Guns 'n' Roses fo life ya!!
Har ni tur blir det en Axl Rose blogg inom kort
Sanningen om telefonbolagen
Idag har jag en gästbloggare
Hon heter Tiee [ti:] och är konstnär, clown och grundare till teatergruppen Sprakel i Sundsvall
Hon är min fadder i föreningen Eldsjäl, min inspiratör och själsvän.
Blir du ibland lite less när ditt telefonsamtal bryts?
Tycker du att samtalskostnaderna är för höga?
Klagar du när nätet är överbelastat?
Gör inte det. Ha en gnutta medlidande.
Tänk på gubbarna som jobbar på telefonbolagen.
Min teori är att dom varken har något liv eller några vänner.
Dom sitter på sina överbekväma stolar i sina välstädade kontor,
och ser framför sej alla dessa makalösa telefoner som dom skapat.
In i minsta detalj har dom pillat för att skapa framtidens teknik.
Men vem ringer dom? Svaret är: None. Sad but true.
Det är just därför som ditt telefonsamtal bryts ibland, helt enkelt för att
någon stackars direktör på WC (Whatever Company) sitter där i sin ensamhet, och i ren olidlig frustration och avgrundsdjup avundsjuka inte kan ta att nån annan pratar med en vän. Därför klipper dom samtalen.
Sen ler dom när du ringer upp.
För då tjänar dom pengar.
Det är just pengar som får dessa stackars krakar att fortsätta andas.
Deras största lördagsnöje är just att smida nya lömska planer om hur
dom ska kunna lura åt sej mer.
Och mer. För dom simpla människorna där ute ska banne mej få sona, för att dom aldrig har tänkt på att ringa upp en stackars ensam direktör.
Jul - och Nyårsafton är deras bästa dagar på året, för då droppar örena in.
Då ler dom av sann, innerlig glädje och gnuggar händerna i förtjusning.
Du kanske klagar på FRA-snubbarna också?
Gör inte det. Dom samarbetar med telefonbolagen.
Dom firar Jul ihop.
Tillsammans sitter dom och avlyssnar alla vänliga samtal mellan vänliga människor, sedan tar dom sej för pannan och suckar djupt av avund. Dom sparar faktiskt vissa samtal, som är extra vackra, i ett litet fack på kontoret. Varje månad väljer dom ut det vackraste samtalet och lyssnar på det tillsammans på en hemlig konferans på hemlig ort. Men varför ska vi missunna dom det? Tänk dej själv att inte ha några vänner. Att sitta ensam på ett kontor hela dagarna, uppklädd med slips och kostym och slätstruken skjorta, men totalt lonely.
Stackars, stackars dom.
"Kärlek är magi, därför är alla varelser som känner kärlek mer eller mindre magiska"
//Tiee
iPhone - Köpmani
Jag ska skaffa iPhone som de flesta redan vet. Men jag kan inte göra det förrän 9 dec för då går mitt tre abonnemang ut, och jag vill inte ha dubbla abonnemang. Funderar på att skaffa en genom telia i stället för att köpa en från italien som är olåst. Har läst på lite nu och folk har helt fel uppfattning om telia. Visst är tre lite snabbare och har lite bättre täckning men bara för den sakens skull så gör ju inte det telia till en värdelös abonnemangsform.
Telia har en ganska bra deal. Jag betalar ju 600:- i månaden på tre idag och då ringer jag 3000 minuter gratis och skickar 3000 sms gratis och 3000 mms. telia har samma deal. Den vill jag ju ha gratis intenet trafik också det kostar 200 i månaden på telia. och 100 i månaden på tre. Fast om jag köper en iPhone i italien så gäller bara garantin i italien. Då tycker jag det är värt med att lägga 100 extra i månaden på telia så att jag får garanti. Den kan ju trots allt ha barnsjukdommar.
Så det är bekvämligheten som avgör. vill man lägga ner mer jobb på att få en mobil från italien så kan man ju fölänga tre abonnemanget och hämta ut deras fetaste telefongratis och som man sedan säljer för 3000:- i obruten förpackning. Dessa 3000 lägger man på telefonen i italien så kostar ju den bara 2500 plus frakt. Istort sätt så sparar man 3500 på att ha tre och köpa den i italien men man förlorar den fina garantiservicen. Ca 200 i månaden. Men vad fan, lite måste väl bra service vara värd.
Varför skaffa Iphone?
Den är ju allt jag någonsin drömt om. De ordinarie funktionerna vet ni ju redan om som 5 timmars batteritid med 3g och 10 timmar med 2G. 300 timmar standby. Jag pratar väldigt mycket i mobil. 3000 minuter i månaden ganska exact. Därför uppskattar jag bra batteritider. 6 timmar wi-fi och 24 timmars ljuduppspelning är inte helt dåligt det heller. Det innebär att tar man med notebooken till italien och köper telefonen där coh för över 16GB musik så klarar min sig med batterier och musik hela vägen hem. skulle man kolla video eller surfa så batteriet tar slut jag så laddar man den genom notebook batteriet.
gps och allt det där vet ni ju redan men det är ganska avancerad. Ska man tex träffas 3 stycken i stockholm så visar gpsen vart närmanste träffpunkten finns mm. Ta man ett photo så kan man se vart man stod när man tog photot. Mms och msn finns också fast man måste installera det i efterhand. För mms så måste man jailbreaka telefonen först men det är busenkelt. Sedan om man gillar att få info och lära sig saker sp finns det allt från lonely planet språk/reseguider till dokumentärer från discovery att hämta hem gratis. Det finns ganska bra språkkurser i många språk. Uppslagsverk. metro kartor och tider över tunnelbanor i paris london new york mm. Allt finns, det finns tusentals program att ladda hem och installera som gör din iphone till en mega personlige pryl som man blir beroende av. det är bara fantasin som sätter gränserna.
Det finns program som gör din iphone till en fjärrkontroll till din dator bla. Kaloritabeller. Måttomvandlare. periodiska systemet. flygtider och förseningar. Allt som man inte behöver men ändå vill ha. Är du på disko och hör en bra låt som du vill ha namnet på. Håll upp din iphone och tryck in en knapp och vips så har du låtnamnet.. 10 000 drinkrecept. Ärdu utomlands och ska ringa hem. Leta upp närmanste trådlösa nätverka och ring hem gratis med skype (truephone). Det innebär i praktiken att iphone användare i storstäder alltid ringer gratis till varandra jorden runt. Man kan göra sina bankärenden med dosa i iphone. redigera excel filer läsa word dokument och pdf filer. Notebooken kommer inte användas lika flitigt längre.
Den som har flest prylar när han dör vinner heter det ju. och det stämmer, Prylar är meningen med livet och iPhone ger nog väldigt bra med poäng den dagen man kastar in handduken.
Sluta leva på sten åldern, skaffa en iPhone du också.
Favoritställen i Stockholm
Som ni läst i tidigare bloggar så har jag klagat hejdlöst på Stockholmare. Ganska överdrivet faktiskt. Jag trivs här på något sätt iallafall. Vad är det jag gillar med Stockholm då undrar ni kanske då. Vad sysslar jag med på dagarna? Jainte så mycket faktiskt om jag ska vara ärlig. Pluggar mm. Jag är inte inne i city så ofta. Jag har inte ens tbane kort så sällan händer det. Jag tar alltid sms biljett och den räkningen brukar sluta på ca 500 i månaden så då kan ni räkna ut hur ofta jag är i stan när det kostar 30:-/biljett och att det går åt minst 2 smsbiljetter varje gång man har ett ärende i stan.
Det första som dyker upp i mitt huvud vad jag gillar med Stockholm är ju maten. Kommer man från en liten bondhåla (läs Jönköping) som mig så är Stockholm en oas med restauranger. Alla är långt i från bra ska gudarna veta, men de som är bra är jävligt mycket bättre än Jönköping. Fast Jönköping spöar ju skiten ur Stockholm med sin kebabsås. Jönköping är grymma på kebabpizzor bl a. Även det lilla samhället Habo jag mot min vilja bodde i i några år är faktiskt riktigt bra på kebabpizzor.
Det går hitta kebab i Stockholm kanske tom med "riktig" kebabsås om man läser lite på internet. Det viktigaste att veta där att att det finns 2 typer av kött. Dönerkebab som är vanligast i Stockholm och är långa remsor med oxkött. Och gyros som är det vi är vana vid i Jkpg och är småbitar av flästkött. En gyros vid medborgarplatsen med tzatsiki är ett bra substitut till riktig kebab när man är på väg hem på fyllan. Det är en viktigt grej för oss JKPG bor att köpa mat på väg hem. Evergreen, Cicki Mámá och Max är ställen som alltid är fullsatta när jkpgborna vinglar hem om nätterna.
"Alla ni som använder vibratorknappen i msn, sluta med det genast. det är störande och det är bara efterhängsna personer som använder den"
Jag har testat massor med bra restauranger och även dåliga i Stockholm. Orkar inte nämna de dåliga och nämner bara mina absoluta favoriter som jag regelbundet återvänder till. Mat är ett av mina största intressen så kommentera gärna det jag skriver och kom med massor med tips på nya ställen ni vill att jag ska testa. Jag lovar att testa alla förslag jag får in.
Indiskt
Indian garden heleneborgsgatan har jag sagt innan men det är helt fel. Det är New indian garden på västgötagatan jag menar. Det är samma ägare som den på Heleneborgsgatan och är säkert lika bra, men den har jag inte testat. För att ni inte som mig ska röra ihop dem så ligger västgötagatan vid medborgarplatsen och Heleneborgsgatan vid Hornstull. New Indian garden har helt ok lokal snygga menyer. Trevlig personal och supergod mat. Även de som är vegetarianer har stort utbud här liksom på de andra ställerna jag kommer rekommendera i Stockholm. Vill ni lägga till eller ta bort något från en speciell maträtt så är det absolut inga problem. Var beredda på att få stå i kö en stund för denna restaurangen är POPULÄR, Åk dit så förstår ni varför. Jag har ätit på massor av indier världen runt och New indian garden är troligtvis min absoluta favorit. Spöar skiten ur Om ganesh i hamnen på Haad rin, Koh Pha-Ngan. Men de spöar nog inte min favvo indier vid Place the Clichy i Paris men den har jag inte namnet på iallafall. New indian garden är stället killen tar sin tjej till när han tycker att hon är värd det där lilla extra. På indiskt restaurang beställer jag oftast lamm curry, raita, och naan, ibland med vitlök. Testa indiskt öl till maten typ king fisher. Man får passa på när man är på ställen som säljer det. Annars anser jag att vatten är den bästa måltidsdrycken. Öl är gott efter maten enligt mig.
Thailänskt
Koh Pha-ngan på Skånegatan tbana medborgarplatsen är en klar favorit. Alltid fullsatt så att man får vänta på ett bord med det är det helt klart värt. Ni som varit på Koh Pha-ngan i Thailand måste verkligen hit. Trångt, mörkt, och mycket mys. Det ör lite fullmoon känsla i musiken i bakgrunden och massor med text skrivet med neonfärg som lyser upp i restaurangen. Precis som på Haad rin. Det känns som att sitta i djungeln och äta och varannan timma så släcker de när för då blir det åsk oväder och regnskurar. Personalen är mega trevlig, maten är supergod, T o m salladen man får innan maten är helt underbart god. Men lite hetta i. Men vegetarianer måste vara vaksamma på att det är fisksås i salladen och de måste säga till om de vill ha vanligsallad utan fisksås. På thairestauranger köper jag oftast någon rätt med. Kyckling, lime, vitlök, chili och thaibasilika. till maten dricker man thailänskt öl. Inte Singha. Det dricker man bara i thailand i början, sen börjar man dricka chang istället som är deras elefant öl. Den är väldigt lik singhan i smaken fast lite lite mörkare. och den är lite billigare än singha i thailand. Koh pha-ngan ger lite partystämning så det är ett perfekt ställe att äta på innan man går ut och festar. De säljer även "buckets" fast de är ganska dyra, runt 500 om jag inte minns fel. Men så blir man ju helt wasted av dem också =) Hur många gånger har man itne ätit på restaurang och blivit så mätt att man inte orkat röra sig? Man har önskat att de hade en säng att rulla fram som man kunde lägga sig i. Det har de på Koh pha-ngan. De typiska thaimadrasserna med inbyggde kudde finns i chillen dit man kan dra sig tillbaka och smälta maten lite innan man ger sig ut och raggar på götgatan som bara ligger ett stenkast bort. Koh phangan på Skånegatan ger en annorlunda upplevelse och alla borde testa den. Det är roligt att ha varit där. De är lätt med och krigar om förstaplatsen på bästa restaurang i stockholm med New indian garden. är ni 4 pers eller fler som ska äta på en helg så boka bord minst 1 månad i förväg. Detta stället är populärt som fan.
Ni som du inte hinner boka bord och vill äta på en thai där man lätt får plats och har mega god mat som är lite billigare än Koh phangan ska välja Nhu's på hornsgatan vid hornstull. Jätte god mat och trevlig personal. Det är min vanligaste lunchrestaurang i stockholm, De asiatiska restaurangerna ligger tätt i hornstull som är lite av stockholms chinatown.
Kinesiskt
Ett stenkast från Nhu's ligger Hoo's Det är en kina restaurang. Trevlig personal. och jättegod mat. De har lite mer ovanliga rätter här också. Hoo's är en mycket om tyckr restaurang och har fått bra kritik i medierna. Beställer du fyra små rätter här så blir jag besviken. Hoo's är restaurangen där du får pinnar till maten om du inte säger att du vill ha bestick. Som de flesta vet vid det här laget så äter jag helst med händerna. Fast det gör man ju inte på restaurang och då vill jag har pinnar. vissa rätter vill jag äta med gaffel och sked. Det är istort sett bara stek som jag vill ha kniv till. Hoo's är den enda kinarestaurangen jag varit på i sverige som har fattat att man ska ha skål till riset när man äter med pinnar. Här dricker man tsing tao och te till maten.
Kista gallerian har mycket bra mat också. Har ni tråkigt en regnig helg ta tunnelbanan dit. Du stationen ligger precis vid gallerinan. De har många butiker och framför allt goda lunch restauranger som allaihop ligger samlade som en ö mitt i gallerian där gästerna till de olika restaurangerna sitter på samma plats och äter. Dessa restauranger är så goda att man kan åka dit bara för att äta. Ni som är vegetarianer ska testa den turkiska restaurangen. God mjukglass finns det också här. Hälsa gärna tjejerna på Jack & Jones i från mig. Längst bort på övre våningen finns en nyöppnad butik som säljer massor med olika typer av nötter mm. coh exklusiv choklad som är himmelsk god efter maten. Köp en påse och ta med hem. Kista gallerian är nog min favorit galleria. Fast vällingby funkar utmärkt också. Även de har bra mat.
Sen har jag itne testat så många småbutiker i city. Det blir oftast gamla stan i så fall. Zapata är stället man köper rökelser och fisherman pants. De har nag champa tvålar också. Förr handlade jag alltid på el indio men de har blivit en helt vanlig turist affär nu.
De godaste drinkarna köper du på Gondolen vid katarina hissen. De är helt klart i världsklass och klart värda 130:- som de kostar där.
Det finns ett ställe som heter Grace tea house på gamla stan som jag vill åka till. Där kan man gå på en te cermoni och prova téer i 2 timmar men man måste vara minst 8 pers tror jag. Är någon intresserad att följa med dit? Jag är en typisk te människa. Söker likasinnade helt enkelt. Jag har 15-20 olika téer hemma så jag kan ordna med te provningar hemma hos mig också om någon vill komma.
Jag älskar böcker och det är kul att kryssa mellan bokhandlarna i stockholm. Stadsbiblioteket var ett av de första ställerna jag besökte sen jag flyttade hit. Jag gillar byggnade och atmosfären där inne. Det är så rogivande att sitta där och läsa.
Naturkompaniet är min favorit butik. Den i Sickla är megastor och rolig att gå i, jag vill typ ha allt där inne. Det finns bra inne i stan också men jag kommer inte ihåg vilken som låg vart. Stockholm är så underbart för det är en blandning av stad och vatten och natur. allt finns faktiskt tillgängligt och att ta sin kajak och ge sig ut i skärgården är något som alla måste prova. Om det är sol och stilla eller regn och rusk spelar ingen roll. Stockholm är perfekt på många sätt. En häligt blandning med lite av varje. Det finns ett Stockholm för alla helt enkelt.
Sist men inte minst så måste jag nämna hötorget. Jag älskar att gå där och handla. Jag köper väldigt mycket frukt men här kan man även få blommor kriminellt billigt. Jag brukar gå dit strax före 19:00 och då är det verkligen utförsäljning. För 50:- kronor får du så mycket blommor att du knappt vill ta med dem på tbanan. Även hötorgshallen är ett måste när man är här. De har allt. Brukar bla köpa te och fisk när jag ska göra sushi där.
Pårökta amatörpsykologer
Shit vad trött man blir på vissa människor som alltid tror de vet bäst. De gör amatörbedömning om personer i sin omgivning och vägrar lyssna på dem när de förklarar hur det verkligen ligger till. Oftast får man känslan om att de är lite avundsjuka i grunden och deras psykoanalyser kommer alltid from till en negativ slutsats av den de fått en förutfattad mening om. Ungefär som med Frojd och sex, fast de ser alltid att det finns en negativ anledning till beteendet som sett istället för sex som Frojd.
Jag bara undrar....
Med risk för att ni som följt mina bloggar genom åren ska tycka att jag upprepar mig så säger jag som jag alltid gjort. För det har tydligen inte nått fram till alla experter på personkännedom där ute. Jag är en mer komplex person än att ni ska kunna utgå från er själva och statistik för att komma fram till varför jag är som jag är. Ni vet mycket väl att jag inte alls tänker som er eller är på samma filosofiska nivå som er och därför kan ni ju inte utgå från er själva eller hur?
Den engelska meningen " I see" betyder både "jag ser" och "jag förstår" och det är så det fungerar här i livet men ni verkar inte har fattat det. För att kunna "se" så måste man förstå. För förstår man inte vad man ser så ser man inte vad som händer Ser man inte vad som händer så kan man inte göra en personbedömning.
Ett exempel på detta var när jag satt men en massa backpackers utanför en turistbyrå i Thailand. Framför oss på gatan kommer en som jag uppfattade det som en mor med sin son på 11-12 år. Sonen stannar plötsligt och spyr vid ett träd och mamman blir mega och och sliter i pojken skäller som fan på thai och ger honom några lätta örfilar. Och bokstavligen sliter bort honom därifrån fast han inte spytt klart. Alla hippies blev ju naturligvis jätte upprörda och började diskutera händelsen som fan. Jag reagerade knappt på det. De började prata om vad som hänt och kom fram till att mamman blev arg för att pojken var sjuk och skämdes över att han spydde och därför reagerade som hon gjorde. Alla andra hippies (hippies ser sig själv som tänkare men är det motsatta enligt mig) verkade hålla med om att det var just det de sett.
Hur fan vet ni det? frågade jag. Hur vet ni att hon inte just sekunderna innan kommit på sin son med att smygröka och var jätte arg och ville lära honom en liten och välförtjänt läxa? De blev tysta. Det märktes helt klart att även de hade fattat att jag hade en poäng i det jag sa och att man inte ska se allt ur en negativ synvinkel. Sen sa någon " fast det syntes ju tydligt att hon var en typiskt sådan person som var för fin för att ha en son som spyr på trottoaren." Ja, sa alla i kör och höll alla med honom för då slapp ju de få en mental bitchslap av mig. Som uppenbarligen inte var en hippie utan en bratpacker. Det värsta man kan vara i en hippies ögon.
(En bratpacker är en person som med sin spitternya märkes backpacker flyger runt mellan resmålen istället för att åka buss och lastbilsflak. De bor på lyxiga resorts och sprider pengar omkring sig så att priserna ökar på marknader mm. Bratpackers har alltid med sig sin mobil, ipod och Notebook. Och när hippiesen ligger och chillar som de kallar det (läs beskämpar den kemiska bakfyllan från rejvfesten kvällen innan) genom att skriva en resedagbok i ett block och rita bilder så sitter bratpackern och WLANar. Bratpackers är idioter för att de är bortskämda och har rika föräldrar och saknar verklighetsuppfattning. Något som hippies tycker att hippies är de enda människorna som har.)
Men jag svarade iallafall, "JASSÅ! I mina ögon så var det en mor som var alldeles för fin för att ha en 11 årig son som röker." Några rykte på axlarna vissa var tysta. Andra såg fortfarande irriterade ut. Men jag pratade inte mer med dem. De pratade inte med mig heller. För vi förstod inte varandra.
Jag har inga problem med att folk som inte förstår mig inte pratar med mig. Det jag har problem med är folk som pratar med mig fast de inte förstår vad de pratar om. Hippiesen på turistinfon var säkert avdankade haschare men verkade ändå förstå att jag hade en poäng. Men det finns personer i min omgivning som inte är några pårökta hippies som inte alls fattar det man med ord förklarar för dem. Jag förstår mig inte på dessa människor. Jag förstår inte att man inte tillslut inser att man är helt fel ute när allt man kommer framtill alltid är något negativt om personen i fråga. Och aldrig något possitivt. Borde man inte inse att vissa saker borde ge en possitiv slutsats? Dessa personer är avundsjuka och ser andras lyckanden som personliga misslyckanden. De är personer som inte uppgraderat jantelagen till jantelagen 2.0 som jag skrivit om tidigare. Alla med pengar, makt, utseende eller talanger är dumma i huvudet i deras ögon och alla deras filosofier om dem går i den riktningen.
Som vissa av er vet är jag med i Mensa. I augusti 2002 gick jag in på John Bauer hotell och satte alla rätt på mensaprovet och gick när det var 10 minuter kvar på tiden. Det är en sak dessa negativa människor inte tycker om. De känner sig dumma av att veta att jag inte är det. Så vad gör de. De drar massa exempel på att det inte betyder något att man klarat mensa testa, Inte något mer än att man är bra på just det. och att begåvning är något helt annat. De verkar veta allt om just intelligenstest och mensa och att jag är medlem där och faktiskt är påläst tar det inte så hårt på. För i verkligheten är allt som de vill att det ska vara tror de. Att jag säger att logiskt tänkande och intelligens iofs är 2 skillda saker så går de oftast hand i hand. Med andra ord så är en som klarat mensas test bra i ett begåvningstest.
Det vill de genast ha en källreferans på när man säger det. Det får du ta och leta upp motsatsen själv på och visa för mig säger jag då. Jag orkar inte lägga ner någon energi på dessa negodiler. (jag kallar dem negodiler pga att likt krokodiler så har de små hjärnor så de inte kan tänka. De har små öron så de inte hör vad man säger till dem. och jävligt stora munnar som bara maler och maler. De är snabba med att fråga efter källreferanser men det går inte snabbt för dem att hitta någon källreferens till deras egna påstånde att logisktänkade och begåvning inte skulle ha ett samband.
Det roliga är att om jag säger till dem att det är så att de med högt logiskt tänkade är under medel i begåvning skulle de inte alls fråga efter referenser. De skulle bara hålla med och vara jätte nöjda. Då skulle ju mitt medlemskap i mensa inte bevisa annat än att jag jag dum. Då slipper de känna sig dumma själva. När någon vän till mig lyckas med något är jag den första med att berömma. Jag blir glad av att se dem glada över det de kämpat med. Musik, prov. lönehöjningar. karriärer you name it. Men vissa får man känslan av att de tom blir avundsjuka när man berättar att man ska köpa en iPhone.
Hur länge ska dessa människor hålla på sådär och förpesta omgivningen med en massa skitsnack pga att de känner sig misslyckade eller medelmåttiga. Att andra har det bra betyder inte att de är idioter. Man måste inte ta ner folk på jorden som är glada för något de är bra på. Det är mänskligt att lyckas här i livet. Skadeglädje är inte den ända sanna glädjen. När ska dessa människor fatta det
Jag bara undrar....
Vägen till tjejers hjärtan
Hej på er trollungar
Idag gästbloggar jag om dejting, raggning, players och matlagning
Läs bloggen på rocknroses.blogg.se
I'm a golden god!
Shit alltså.
Klockan är typ halv tre på natten och jag Känner mig kemiskt hög och har mega energi. Alla borde få den medicinen jag äter. Som jag sagt förut så känns det som en blandning av anitdepp och viagra. Kan absolut inte sova, Jag vill gå ut på balkongen och slå mig för bröstet och skrika "I'm a golden god!"
Fast det kan jag ju inte göra. Hur smart vore det? Man vet ju hur allt blir i morgon i så fall om man stått och skrikit ut att man är en gud på balkongen hela natten. Man skulle väckas av att det satt en massa frireligösa jävla folkpartister och bad för en i trappuppgången. Det är ingen rolig syn kan jag säga.
Eller vänta lite nu. Jag bor ju inte i Jönköping längre. Det finns nog inte frireligiösa folkpartister här. Det enda som skulle hända om jag skrek det här i stockholm var att några crack rökande negrer på balkongen bredvid skulle skrika "Hell yeah, that's my boy!" Fast man vet ju aldrig. Frireligösa folkpartister finns där man minst anar det. Man ska hålla sig ifrån dem.
Frireligösa folkpartister är som den där tjocka unkna alkis lukten som sitter i hyrminibussen man ska lämna tillbaks efter att ha varit med killkompisarna på Metallica konsert. Näst intill omöjlig att få bort. Man blir helt enkelt tvungen att ringa brandkåren för att med högtryck spola ut skiten för att få bort lukten från dem. Och de liksom jag vill ju inte ha med dem att göra.
Nej det är nog bättre att jag fördriver tiden med att kolla film och äter mat och blir fet som vanligt. Jag vågar inte väcka Dino i natt igen. Tänk er själva om ni var en 50kg Rhodesian ridgeback hanne som varje natt när man har sin skönhetssömn blir väckt av en vimsig husse som vill ut och gå för att han är rastlös. En dag får man nog och går till attack. Det hade jag gjort.
Nu är klockan 03:00. Borde nog smsa "I'm a golden god" till lite vänner. Det skulle nog vara uppskattat.
Bonne journée ma amie
À tout à l'heure
//Frillo
Spetsade skumbananer
”Tala i vredesmod och du ska hålla det bästa tal du någonsin ångrat” Så lyder mitt favorit citat från Winston Churchill. Det är ju verkligen så det är. Jag har vänner som jag älskar när de blir irriterade för kreaktiviteten bara flödar när de är arga. Det uttrycker sig kraftfullt och filosofiskt på ett komiskt sätt. Man ser tydligt ”glimten i ögat” i det de säger/skriver men ändå på något sätt finns det en stor nypa sanning i det. Det är så jag vill att mina bloggar ska vara. Kraftfulla med budskap, filosofiska, komiska, ironiska mm. Man ska inte veta om jag är helt allvarlig eller bara skojar i mina bloggar. Jag vill att folk ska få tänka själva efter att ha läst dem. Mina bloggar speglar mina tankar just för tillfället pga att jag bloggar när jag har starka känslor inombords, det är nog viktigt att komma ihåg. För jag älskar att gnälla och klaga i bloggarna men som person är jag helt annorlunda. Då stör jag mig på gnälliga personer som bara ser negativa saker i allt. Jag är (hör och häpna) en mycket possitiv person fast inte det märks i bloggarna.
Det "rusar" i mitt huvud. Min medicin gör mig stenhög. Det känns som att blodet rusar fram i hjärnan, Nästan så att man t o m hör det?!? Fast det känns skönt på ett soft sätt. Men jag är ganska förvirrad och vimsig, Kan tänka mig att det känns så här när man har ADHD. Jag har svårt att koncentrera mig. Ni som läser mina bloggar och tänker. "Jaha ja, det verkar som det slunkit ner några spetsade skumbananer med tanke på alla knarkade filosofier" har helt rätt. Jag är hög som ett hus och det går inte att tala med mig som vanligt. Jag är över positiv hela tiden.
Fast idag är jag bitter. Idag vaknade jag klockan 12:30 efter 6 timmars sömn av att jag fick Biltema katalogen i brevinkastet. Fan vad jag hatar Biltema ibland alltså. De har en katalog på 3 ton som brevbäraren slänger in som en bomb. Det small till i hallen och det gick kalla kårar utmed hela ryggen på mig. Trodde hela dörren hade trillat in. Vad fan ska jag med Biltema katalogen till. Jag är tekniktorsk och är alldeles för snobbig för att kunna ha prylar med biltema logo på. Fast som Eskil skulle sagt. Det är bättre med biltema kataloger än fri religösa dörrknackare som vill sälja tavlor målade av handikappade barn i Afrika. Eskil har alltid rätt. Inte ens min hund gillar biltema katalogen. Jag brukar få en tidning som heter Söder nytt. Den är som en typisk dagstidning. Prasslig och mjuk. Dino (min hund) älskar den. Jag håller den i handen och säger ”ta den, ta den” och han tar den och gör mos av den på några sekunder. Det flyger pappers remsor i hela rummet och snart är tidningen bara en hög strimlor som jag sopar upp. Jag testade med biltema katalogen idag. Han log och sov som vanligt. Först tittade han på mig jätte slött, sedan tog han den i munnen och la ner den på golvet igen. Vid tredje försöket fick jag blicken ”jag vet inte hur jag ska göra för att du ska gå men du är jobbig just nu” av honom. Dino är min bästa vän. Hundar har enligt mig starkare psyke än människor. Djur i allmänhet har mycket de kan lära oss människor och man ska vara vaksam på saker som djur inte tycker om. De ser och vet saker vi inte förstår. Lita på Dino.Våga vägra biltema katalogen.
Jag är en väldigt öppen sinnad person som accepterar det mesta omkring mig. Men givetvis finns det saker som jag stör mig på. Dessa saker försöker jag bearbeta och acceptera Som Dalai lama vill att man ska göra i sin bok ”Lycka” istället för att skapa massa negativa tankar.
Men med handen på hjärtat, hur fan ska man kunna blunda och ignorera vissa personligheter i ens omgivning.
Jag har faktiskt kommit ganska långt och har börjat att klara av att låta den andra personen tro att den vunnit en diskussion för att jag har inget behov av att hävda mig. Så länge jag vet vad som är rätt eller sant så behöver inte jag tjafsa om det. Det är ju som att diskutera med ett barn i så fall. Det är bara att hålla med. ”Ja, ja med ett stort leende, ge dem en mc Donalds ballong och en klapp i rumpan och skicka iväg dem” Men dessa jag kommer prata om är inte barn utan vuxna. Eller nja, att vara vuxen är inte en ålder enligt mig iofs, Its a state of mind. Så dessa personer är på så sätt barn.
Jag är inte på något sätt konflikträdd, tvärt om, jag anser mig vara väldigt bra på att uttrycka mig och få folk att ändra sig. Fast en del vägrar inse sanningen. Men det är inte viktigt att vinna över dessa personer. I alla fall inte för tillfället. För vinnaren är den som går som segrar i slutändan. Det spelar ingen roll om du förlorar diskussioner med dessa mentala kalhyggen så länge du vinner i slutändan om det är viktigt med en vinst. Det är faktiskt ännu roligare att argumentera och bråka när man gör så. Men man ska inte göra det till en viktig sak att ha sista ordet. Det blir kraftfullare om du låter den andra tro att han tryckte dit dig pga. att du inte kom med motargument. Då kommer personen tro att han hittat din ömma tå och bygger upp en stor del av sitt försvar runt det området om ni skulle bråka om samma sak igen. Det innebär att personen bygger sitt försvar på något du vet att du kan rasera verbal och fokuserar inte lika mycket på andra områden. När du sedan efter många om och men trycker till personen så kommer den alltid att minnas dig som den som inledde dem i falsk säkerhet och fick dem att tro att du var svag på det område för att sedan visa att allt varit planlagt i minsta detalj. Den personen kommer akta sig för att göra samma sak igen. Om det är en person som kan lära av sina misstag vill säga. Alla är ju inte sådana tyvärr.
Sen vill man ju fortfarande visa personer respekt fast man måste trycka dit dem ibland. Men en del visar man ingen nåd. Anledningen till att man väntar med en diskussion med dem är för att de är så kaxiga och pratar högt för att alla ska höra mm. Man låter dem som man naturligtvis tidigare låtit tro att de vann in konflikt tro det och diskutera med alla omkring sig om vad som hänt mm och idiot förklara mig. Sen när de flesta vet så tar man den diskussionen när alla dessa människor är närvarande. Då får alla höra sanningen. Du trycker ner den du vill och samtidigt får de ju höra att du blivit utsatt för skitsnack av den idioten. Skulle den personen prata skit om dig igen så kommer de inte lyssna på honom. Personen kommer låta dig vara efter det.
Men planera allt väl. Jag kör diskussionen i mitt huvud over and over och tänker mig olika scenarion och flyktvägar ”halmgubbar” mm mm retoriken är så cool för man lära sig alla smarta och fula knep, både hur man använder sig av dem själv och hur man genomskådar dem. Många vill ju försöka avsluta diskussionen som de startat när de märker vart det bär iväg med orden” inte nu Frillo, inte nu” var beredd på det och har ett dräpar svar redan där som tvingar honom att förklara något så att han själv måste fortsätta prata så att du kan göra det också. Om personen då säger ”men varför sa du inget första gången då utan lät mig tro det var lugnt som sedan kommer och bråkar nu?” Svarar du, ”En gång ingen gång. Jag ville inte tjafsa då pga. this and that och samtidigt så gav jag dig en chans till att ha en dålig dag utan att någon bråkar med dig men du fortsätter ju så jag var tvungen att ta upp det.”
Personer du argumenterar med kommer alltid försöka att få dig till syndabock och anklaga dig för saker. Glöm aldrig det. Du måste hela tiden vara beredd på det. Och vänd istället deras ord emot dem. Påvisa att de har fel och fråga varför de säger det när det vet att det inte stämmer. Jag brukar säga att en vild diskussion finns i olika faser. Vanligt är att den du argumenterar med som har fel blir arg. Han försvarar sig med ilska och hoppas att du ska blir rädd eller ställd. Var beredd på det så kommer du bara checka av din mentala checklista när den situationen kommer och du kommer handla helt rätt. Om personen inte lyckas med det kommer de försöka få dig att få dåligt samvete, de kan erkänna men med en snyfthistoria. Personen kan till och med börja gråta. Fast mest för att andra ska se och trösta dem och bli arga på dig istället. Checka av din mentala checklista och lös situationen. När inte snyft historier hjälper börjar de tjura. Då har du vunnit. Räkna inte med att du ska sluta tjura för de har ju redan förlorat allt. De hoppas på att du ska tröttna och be om ursäkt för att du varit dum något du inte varit. Men många gör det för i alla fall för de orkar inte med alla negativa energier.
Shit jag älskar denna bloggen alla redan. Vissa av er kommer snart påpeka att jag började med att säga att jag inte måste ta konflikter och sedan så säger jag emot mig själv i hela bloggen. Mer Frillo kan det inte bli helt enkelt. Men jag har ju en anledning. Bieffekterna på min medicin är att jag kan bli lätt irriterad och aggressiv så jag kan helt enkelt skylla på den. När jag slutar med den blir jag lika snygg och intelligent (ja, man kan få allt här i livet) som vanligt och ni är fortfarande bleka losers allihop era pappskallar. Till skillnad från er så är jag en vinnare. Ett bra exempel på det är t.ex., hur många av er har kvar solbrännan från i somras? Shit vad livet är rättvist ibland ;)
Back to topic.Fula knep när jag argumenterar är vanligt. ”Halmgubbe” är ett av dem. Man skapar en situation ”halmgubbe” som inte har hänt som man attackerar. Genomskåda detta och påpeka med ordet halmgubbe. Mörkertalet är en annan sak folk kör med. Har man inte hittat tillräckligt många våldtagna tjejer. Misshandlade fruar, misshandlar mm för att få in pengar till sin organisation eller för att få folk intresserade så kan man ju alltid hänvisa till det stora mörkertalet som ibland kan vara 3 ggr så stort. Genomskåda och påpeka att det bara är trams. En annan sak som börjar bli populärt i forum runt om i landet är att när man inte har några argument så frågar man efter källhänvisning till ens påstående. Detta är en så kass grej. Hur många brukar ha källreferenser memorerade i huvudet? Det är bara en sak de frågar efter i panik när de inte har något annat att komma med. Personer som frågar efter det gör det ofta kommer ni märka. Det är alltid en viss typ av personer som frågar. Om de inte tror på det ni sa varför skulle de tro på det mer om du nämnde en författare eller bok eller föreläsning eller professor som de uppenbarligen inte ändå hört talas om. Du skulle ju i princip kunna ljuga ihop en källreferens i alla fall. Förklara detta för personen och fråga om de inte hade något bättre att säga.
Demokrati är en skitsak. Det är bara ett positivt laddat ord som ingen egentligen vet vad det betyder kan man läsa i en annan blogg jag skrivit. Men demokrati är svårt. För är det 2 mot en så är man i underläge. Kom ihåg att demokrati inte är sanning utan bara en produkt av kunskapen hos de inblandade som kan vara nästintill obefintlig. Låt inte någon vinna en diskussion bara för att de är 2 mot dig. Förklara för dem varför. Fast de kallar dig envis. En annan fuling de flesta försöker med är att ändra fokus på diskussionen och börja diskutera en sak vid sidan om det egentliga problemet. Påpeka offtopic och säg att det kan ni prata om senare och dra in dem i rätt topic igen. Dra hela tiden in dem till huvudfrågan och upprepa dig, Då blir det plötsligt så uppenbart att de försöker slingra sig så att de slutar.
Som ni märker så stör jag mig på personer på deras sätt att argumentera. Jag stör mig på bossiga personer som med sin yrkesroll eller utbildning tror sig vara mer än alla andra. Många har ju inte ens den erfarenheten som jag har, och jag har inte utbildning på papper. En person som är bossig och har en ledarroll kan tro att han behärskar allt. Han vill behärska allt och vet inte när gränser går för när de måste lyssna på andras förslag. Då blir det ofta kaos. När man lugnt förklarar varför man tror att just min idé är bättre och ger exempel på det så kommer de med nonsens tillbaks. Låt dem vinna den diskussionen och påpeka efteråt utan att nämna ordet vad var det jag sa. Ge dem istället vad var det jag sa blicken i så fall. Det blir en mental bitchslap på deras redan skadade ego. Dessa personer vinner ofta diskussioner med personer som inte är insatta i argumentationer. För man kan komma långt på det beteendet. Men visa att det tar stop hos dig. Låt inte chefs wannabe personer få njuta av att leka boss med dig. Låt dem vinna delfighter men se till att vinna slutkampen.
När du är tyst av en anledning t.ex. taktiskt tystnad om vi kallar det så, glöm för guds skull inte vad som sagts. Du måste komma ihåg allt i detalj. För är det så att du låtsar att du inte kommer ihåg vad som sagt eller gjorts för att slippa bråk för tillfället eller för alltid så kommer den andra personen försöka vinna på det. Om den andra personen t.ex. inte heller kommer ihåg exakt vad som sagts vid ett tillfälla och ni sedan bråkar om det och du blir tyst för att få det att då ut kommer du märka att varje gång samtalet kommer upp så kommer personen att låtar mer och mer säker på situationen. För han vet/tror ju att du inte kommer ihåg så därför vill han vinna och låtsas komma ihåg allt tillslut. Det kan du ändra på genom att påpeka det faktum att när du blev tyst första gången så visste inte han heller hur det låg till. Men att han nu verkar veta allt.
Anteckna gärna vad som sägs. Det ger ett seriöst intryck. Lista argument som du kommer med som den andra inte besvarar och dina motargument som du vunnit. Du kommer bli förvånad hur ofta du vinner typ med 40-0 i en diskussion. Har du det svart på vitt vilka diskussioner och hur många så tystnar de snart. Men tänk på vilka du argumenterar med. Vissa personer låter man alltid vinna. Sunt förnuft talar om för dig vilka det är. För tänk på vad du kan förlora genom att vinna en diskussion du inte behöver ta. Låt inte din stolthet ta överhand så att du vinner en diskussion och sårar den du älskar eller mister en vän.
Nog pratat om argumentationer. Det är bara riktlinjer. Varje argumentation är unik och man kan inte skriva något uttömmande om det enligt mig. Men kom ihåg att när du för en diskussion med en person som du vet är bra på att argumentera men att denna personen blir tyst eller dyl. Lägg ner det då om du inte är 100 % säker på din sak. Antingen vill personen ditt bästa eller så är det taktiskt.
Det finns ju många fler personer jag stör mig på än dessa retorik missfoster.Stockholmare t.ex. Shit vad jag hatar Stockholmare. Finns det drygare människor? Hög lydda och oväsnas hela tiden. Visst alla gör inte det men alltför många. De sitter med solbrillor på sig inomhus på tbanor mm. Och tror säkert att de är och ser lika coola ut som de känner sig. De pratar Megan högt i mobiltelefon om allt mellan himmel och jord. Tror de att vi andra vill höra och bryr oss. Tror de vi blir impade av deras bravader under helgen? Om det 16 åriga tjejen verkligen mår så dåligt över att hon suttit på en parkbänk hela natten i mälarhöjden och hånglat med en kille på fyllan så varför berätta det så att hela tunnelbanavagnen hör det? De vilda festerna tjejen /killen du dumpade. Måste vi höra det? Alla Stockholmare tror att andra tycker de är coola men faktum är att jag har ofta folk klaga på stockholmare. Ungefär som man klagar på tyskar när man är utomlands. Stockholmare är Sveriges tyskar helt enkelt.
Stockholmare tror att Stockholm är en storstad. Hur tänker man då? Bara för att Stockholm är störst i Sverige gör inte Stockholm till en storstad. När man klagar på Stockholm inför en stockholmare så får man alltid kommentaren ”jasså du är ingen storstadsmänniska” Jo som fan att jag är. Jag älskar storstäder. London paris och bangkok är helt underbara. New York los Angeles KL Peking mm mm mm är städer jag bara måste se. Jag kan nog nämna fler städer jag vill se än stränder och sevärdigheter.
Men stockholm är ingen storstad. T o m göteborg har mer storstadsmentalitet än stockholm. Stockholm är en stor småstad, ganska lagom i storlek enligt mig. Inte för stor inte för liten. Mentaliteten i Stockholm är som en by. Som Habo. Orkar inte gå in på vad jag syftar på. Det bästa med Stockholm är sommaren. För då är det bara turister. Du slipper man stockholmarna. Går man i gamla stan så hör man tyska, franska spanska ryska, japanska mm mm mm men inte svenska. Helt underbart. Man stannar någon och frågar efter vägen och de svarar på finska att de inte vet för de hittar bor inte där. Stockholms killar kan vara bra. Frågar man dem efter vägen så följer de nästan med och visar. Frågar man om man kan sitta bredvid dem och äta på restaurangen om det är fullt ordnar de så man nästan får mer plats än dem själva. Tjejer är annorlunda. Tjejer är otrevliga som fan. Frågar man de efter vägen kan man inte undgå att se hur irriterade de blir över att behöva prata med en kille. Alla killar är ju svin och försöker flörta i deras ögon. Fråga inte om du kan sitta bredvid dem på mc Donalds om det är fullt för du kommer inte vilja sitta där sen i alla fall när du sett hennes min.
Har träffat många utbölingar i Stockholm däremot. Skåningar norrlänningar och västsvenskar. De är trevliga som fan. Och delar mina filosofier om stockholmare. En annan sak var att när man kommer ifrån jkpg så tyckte man det verkade obehagligt att åka tunnelbana på fredag och lördagskvällar. Fast det är fel. På vardagar sitter alla helt tysta, ingen kallpratar med någon de inte känner. Man kan sitta och titta ut genom rutan i flera minuter. Men faktum är att det är mörkt i tunnlarna så man ser inget i rutan och skulle det vara tänt skulle men se en bergvägg 50 cm från glaset. Men där sitter de och tittar hela resan. Läser reklam skyltarna över fönstren eller läser metro. Men på helger är det annorlunda. Då är folk fulla och pratar med varandra. En annan sak med Stockholm är att alla är verkligen inte fulla på helgerna. Ta vilken buss i JKPG som helst och alla är i stort sett stupfulla 23:00 en fredag eller lördag. Men så är det faktiskt inte i Stockholm. Det är bra.
Insåg precis att alla mina vänner i Stockholm som jag umgås och pratar med är inflyttade stockholmare. Jag inser att jag känner ingen här som talar stockholmska som jag umgås med. Det är bra. =)Nu blir denna bloggen för lång. Jag ska fortsätta men personer jag inte gillar i en annan blogg i morgon. Den ska jag försöka göra mer kortfattat och rolig att läsa. Jag kommer även med en blogg i veckan om saker jag gillar. Jag är trots allt ingen som bara klagar och klagar. Fast det är kul ibland. Jag kommer även göra en blogg i veckan om mina Hitch filosofier mao hur man raggar och beter sig på en dejt. Hoppas ni står ut med mina knarkade bloggar. Mitt huvud går i 120 och jag har lite svårt att fokusera ibland. Sover bara 5-6 timmar/natt så då blir det långa bloggar när jag inte har någon att chatta med.
Jag ska försöka ragga upp lite gäst bloggare snart också.
Ps. Tänkte döpa denna bloggen till "Sveriges tyskar" men vågade inte. Ds.
Gästbloggare sökes
Vill du bli gästbloggare?
Funderar på att låta någon som brukar blogga få skriva i min blogg någon gång. Vissa av er kommer jag tvinga att skriva minst en blogg, Eskil, Susanne och kerstin ni vet vad som väntar. =)
Mig själv enligt andra enligt mig
Behöver inte mer än 5-6 timmars sömn nu när jag går på medicin. Det gör att jag sitter uppe till 04:00 varje natt och filosoferar, surfar, chattar och kollar film mm. Man hinner tänka på ganska mycket då. Fast mina tanker är ganska knarkade för tillfället men det skadar inte att ventilera dem ändå.
Vad många olika människor man har runt omkring sig som en kompis skrev i sin blogg. Jag har en bra bekantskaps krets, ganska stor faktiskt. Men alla är så olika mig. Väldigt få människor förstår mig. Många tror att de förstår men de gör inte det. Om en person som gör si så är det pga ditten och datten. Visst till 99% kanske sådant stämmer på andra men det gör det inte på mig. Om man tex anklagar mig för något jag inte gjort så blir jag mega arg, jag exploderar typ. Då tror alla amatör psykologer att de trampat på en öm tå. Med andra ord att de hade rätt. Men om man kände mig så skulle man veta att det jag brinner för är orättvisor och att det gör mig jätte arg och samtidigt att om jag gjort fel och man skäller på mig så tar jag det bra och försöker inte förklara bort det eller på annats sätt rikta fokus från mig etc. Ett annat bra exempel på är om någon tex frågar mig något i stil med. Ska vi äta indiskt ikväll? Då svara jag kanske "det spelar ingen roll". Då görs oftast bedömningen att personen inte är intresserad av att äta indiskt och svarade så istället för att säga nej. Men jag är annorlunda. Säger jag att det inte spelar någon roll så menar jag det. Skulle jag inte vilja äta indiskt hade jag sagt nej direkt. Det jag menar när jag säger så är att det får DU bestämma. Jag är lika glad vad det än blir. Listan på exempel som dessa kan göras lång.
När man nämner detta om mig så tror jag att alla som känner mig håller med till punkt och pricka "ja det är verkligen du frillo". Ändå så missbedömmer alltid folk mina handlingar jämt och ständigt. Jag tycker jag är ganska lätt att genom skåda egentligen om man bara tog sig tid och inte tänkte på vad statistiken säger om ett visst beteende. Jag blir så trött på att se alla amatör psykologer i min omgivning. Fast de är ganska intressanta på ett sätt. För att man utgår ju oftast på hur man själv hade gjort eller reagerat så deras amatörbedömning av andra säger ganska mycket om dem själva.
Det finns många olika sätt att se mig på om man vill. Fast egentligen finns det ju bara en av mig. Det finns de som ser ledartypen som organiserar styr och ställer på jobbet och fattar snabba beslut och agerar rådgivare i massa situationer både privat och på jobbet. Men faktum är att jag egentligen inte vill vara en ledartyp. Jag tycker det är jätte skönt när någon annan planerat något bra som jag bara kan haka på. Men jag känner att ibland måste man göra saker själv för att få det gjort ordentligt. Därimot så gillar jag att ge råd till ledartyper om hur de ska göra.
Det finns de som ser bohemen som har en står nypa manâna i sig och halv hippie. Det är ganska många som ser mig så. Kanske lite för att jag i vissa kretsar utgett mig för att vara sån. Fast det är inte hur jag är. Faktiskt så tycker jag inte om hippies. De är alldeles för flummiga för mig. De är oftast insnöade i någon filosofi jag inte kan se logiken i och fyllda med politiskt skitsnack. Allt naturligt är snyggt och allt syntetiskt och konstgjort är fult i deras värld. I mitt roll som eldartist så framstår jag ju givetvis som hippie men det är bara en artist roll. Se mig som en brat, ett rikemansbarn som är insnöad på mode. och teknikprylar så är man mycket närmare sanningen än om man ser mig som en hippie. Men visst är jag en bohem. Särskilt på sommar och semesterar.
Det finns de som ser mig som en psykolog och rådgivare. Dessa människor vänder sig till mig och pratar om sina problem. Det är det ganska många som gör. Särskilt tjejer. Det är nog denna rollen som jag tycker bäst om med mitt liv. Det är något jag känner att jag är bra på som blir uppskattat av andra. Jag känner mig som Hitch ibland (fast snyggare). Att hjälpa andra som mår dåligt är en stor del i mitt liv. Jag har fått gåvan att få folk att öppna sig för mig och lita på mig. Jag tröstar folk som blivit dumpade. Jag ger råd i alla möjliga situationer privat och i arbetslivet. Vissa kan inte ens bestämma om de ska dricka standard mjölk eller mellan mjölk och ringer och frågar vad jag köper. (ja det har faktiskt hänt). Jag hjälper folk med läxor på grundskole nivå till universitetsnivå. Men det finns nackdelar med detta också. Man blir utnyttjad av alla som bara vill få uppmärksamhet. Läs min blogg "Det är inne att ta sitt liv" Den handlar om dessa människor som hittar på problem för att jag ska bry mig om dem. De tycker synd om sig själva och tar till alla medel de kan. Det tror inte jag genomskådar det men det gör jag, men vad kan jag göra? Tänk om jag har fel? Jag kan ju trots allt inte fatta rätt beslut i allt. Dessa människor är som parasiter i mitt liv. Jag kan ju inte bli av med dem för tänk om det tar sitt liv pga att de mår så dåligt som de säger.
Många ser mig som en konfliktlösare. Har man problem men personal, myndigheter, vänner mm så kommer man till mig. Jag har alltid gillat att försvara andra. Jag har alltid gillat att argumentera. retorik är ju trots allt det som hjälp mig fram i här i livet. Jag känner mig som djävulens advokat ibland när jag är tvungen att hjälpa en vän som hamnat i klammeri med rättvisan.
Facken man delar in mig i är ganska många. Men hur många känner verkligen mig? Vem är jag när dagen är över och jag släckt lyset och ligger i sängen och filosoferar över dagen som varit? Vem vet vilka mina livsfilosofier är? Vem vet vad mitt mål i livet är? Vem vet vad som gör mig riktigt glad? Vem vet hur man överraskar mig? vem vet hur man imponerar på mig? vem vet hur man får mig intresserad? Det är inte många. Men de finns. Men det finns desto fler som tror de vet.
De personerna vet vilka de är. De vet att jag alltid finns där för dem och gör mitt bästa för att vara deras bästa vän. Det som skiljer dessa människor från alla andra i min bekantskapskrets är att de inte dömmer någon. De är öppna. De försöker verkligen lära känna mig och förstå mig. De fråga mycket om mig och lyssnar verkligen på vad jag svarar. De vill lära känna mig på riktigt för att de uppskattar något hos mig. Hos dessa människor känner jag mig trygg. Jag kan slappna av. När jag träffar dem så chillar man oftast. Kollar film, är ute och går mm. Ibland sitter eller går man tysta under långa perioder och bara njuter av omgivingen. Utan att det känns konstigt. Jag har träffat vänner som vänskapen sedan första träffen växt sig så stark att man börjar funderar på om det finns någon spirituell koppling mellan oss.
Det spirituella är en ganska stor del av mitt liv. Det är nog en sak inte många vet om mig. Det är något jag bara pratar med likasinnade om. Fast några rader kan jag skriva i denna bloggen. den handlar ju trots allt om mig och hur jag ser på mig och min omgivning. Hur vet man att man är en likasinnad? Vi spirituella märker sådant! Några få av min tighta vänner är spirituella. Fast många kallar sig spirituella. Fast jag undrar ofta varför. För jag tycker inte att de är det. Det finns många som vill vara det för att det ingår i deras livsstil att vara det. Men när man lyssnar på dem så tänds varningslampor i mitt huvud. Jag har vissa vänner som inte vet att de är spirituella. Men man märker det ganska fort så dem. Vill inte gå in på vad för jag vill inte bli klassad för mer flummig. Vissa personer vet kanske att de är det men säger det inte. Det är ganska vanligt men man märker det på dem. Särskilt en tjej jag pratade med förra sommaren. Hon är en ganska flyktig bekant som jag egentligen inte känner men hon är vän med några av mina andra vänner. Jag kan än idag inte säga om hon vet att hon är spirituell eller inte. Men hon sa saker om mig som bara spirituella sagt. Hon tog tag i min hand/arm för någon sekund för att sedan släppa och fortsätta prata. Vet inte om hon tänkte på det själv ens. Men där fick jag beviset på att hon och jag var ganska lika fast vi levt totallt olika liv.
Sen till sist har vi drömmaren. Många tycker detta är den genren som beskriver mig mest. En spirituell person som träffade mig förförsta gången som jag blev mycket tight med beskrev mig ungefär så här vi vårat första möte. " Du är en typisk drömmare. Du har massor med drömmar och gillar att filosofera. När du dagdrömmer och filosoferar blandar du logik med fantasi. Det är en ganska viktig del av ditt liv" Hon kunde inte haft mer rätt. Många håller nog med henne. Jag har alltid massor med drömmar och visioner. Mycket handlar om resor, språk och kulturer. Att resa är det jag brinner för. alla resor är bra på sitt sätt. Oavsett om det är ett charter paradis. ett skjul i djungeln eller under en bro en grå mulen regnig dag i en sunkig förort i europa.
Dessa kategorier är om hur många ser mig. Vissa ser mig även som mitt stjärntecken. Som är oxen. Till er säger jag bara att fast jag är spirituell så är stjärntecken inget för mig. Alla ni som har minsta lilla kunskap av stjärntecken och är en gnutta person kännare vet att jag inte är det minsta lik oxen. Jag är mest lik väduren i såfall. Med inslag av vattuman och skorpion. Vattumän brukar funka bra ihop men det gör inte jag helt med vattumän. Vattumän är oftast för stolta över att vara just vattumän. De ser sig som det bästa stjärntecknet. Sen funkar jag inte ihop med Lejon. Är du ett lejon dölj de egenskaperna när du är i närheten av mig annars kommer vi komma på kant ganska snabbt. För jag krusar ingen och stryker inte folk med hårs utan vidare. Vill ni höra smicker och bli malliga vänd er till någon annan. Tror ni att ni är kungar och vill mopsa upp er så tar jag ner er på jorden. Se mig som en lejon jägare. Min hund är trots allt en afrikansk lejon hund. De användes av lejon jägare i afrika. Shit jag var ganska insnöad på horoskop iallafall. Fast mest fördomar som ni märker. Horoskop är fördomar i mina ögon.
Detta blev visst en lång ego blogg om mig själv. Inte alls vad jag tänke från början. Men den handlade visst om hur andra ser mig och kategoriserar mig på gott och ont men vissa rättelser från mig. Jag är ju betydligt mer komplex en det här som ni förstår. Ska jag beskriva en sak om mig så är det nog att jag längtar bort. Fast det är mer en hemlängtan. Jag vet itne vad jag längtar efter men jag känner att det är inte här jag ska vara. Inte i sverige, inte i europa. Någon annanstans. Jag längar efter fler likasinnade, efter person som förstår mig. jag vill bo i ett land där inte 99% är trygghetsnarkomaner. Jag känner mig för annorlunda. Jag känner att jag platsar inte in här.
Nästa blogg kommer bli i samma genre fast om vad jag stör mig på hos andra. Det ska bli en psykoanalys på min omgivning med många påhopp baserat på min enkla/breda (avgör själva) kunskap i ämnet. Denna bloggen varju hur andra ser på mig, Nästa blir hur jag ser på samhället fast bara saker jag stör mig på.
Jag är unik som alla andra...
Min sjukdom
Tänkte berätta om min sjukdom nu. Efter det kommer jag inte berätta mer om den om det inte blir bättre. Men alltså inga försämringar.
Tycker inte om att prata om att jag är sjuk och tycka synd om mig själv men jag har blivit tvingad.
Det som kanske inte undgått någon är att jag varit väldigt väldigt sjuk och åkt in på sjukhus till och från hela året. Det började egentligen redan i maj förra året men jag fattade inte att något var fel förrän i Januari.
Då flyttade jag till Stockholm och redan under första flyttdagen märkte jag att jag var helt kraftlös. Orkade inte flytta knappt vilket jag gjort så många gånger tidigare utan problem. Jag hade "träningsvärk" i benen i 1 månad efteråt men tänkte inte så mycket på det. Jag hade väl ett förkylningsvirus ikroppen som gav mig dessa problem tänkte jag. Efter ytterligare någon månad så gjorde jag mitt första besök på vårdcentralen. Blev ju totallt ignorerad. Trots att jag nämnde ledverk, migrän,, hosta. yrsel. Avsaknad av aptit, illa mående och att jag gått ner 15 kg på 3 månader. Läkaren verkade inte ha tid att lyssna och tänkte att det skulle gå över av sig själv. Men det gjorde det inte. Vid flertalet besök senare var han lika nonchalant. Fast jag påpekade att jaghade alla symptom på att min lever mina lungor och mina njurar hade något feI. I maj vaknade jag en morgon och såg inte ens ner till mina fötter. Då blev det sankt eriks ögonakut. Jag hade yrsel, migrän attacker. blodsprängda ögon, fotofobia och jag såg ca 1 meter framför mig.
Det var mitt under sjuksköterske strejen och det var 2 timmars kö innan man kom in till undersökningen. Det var 2 läkare där som jag uppfattade det och en manlig sjuksköterska som egentligen var ögonspecialist han också men hade varit tvungen att hoppa in som sjuksköterska pga strejken. Han kollade i mina ögon och reagerade ganska kraftfullt och började fråga mig massa frågor. Jag svarade och berättade om vad som hänt sedan nyår. Han blev upprörd och kallade mig gamla läkare okompetent och att han skulle reagerat kraftfullt direkt både på viktner gången och migrän attackerna och smärtorna i levern.
Han sa att en ögonläkare kan se nästan alla sjukdomar i en persons ögon och att han trodde han visste felet men inte fick säga det för att bara var sjuksköterska denna dagen. Men han sa vad jag skulle säga till läkarna. Äntligen någon som tror på mig tänkte jag. Fick vänta ytterligare en halvtimma till jag kom in till läkarna, Väntrummet var överfullt. Medans jag väntade kom sjuksköterskan fram till mig i vänt rummet och kallade in mig igen. Det hade de inte gjort med någon annan. Jag uppfattade det som att han hade lunchrast och ville undersöka mig undertiden. Jag fick ögondroppar i ögonen och kände hur hela jag slappnade av och mina svidande såriga ögon kändes helt underbara. Det var verkligen ett halleluja moment.
Läkarna började undersöka mig. först den ena i 20 minuter sen kallade han in den andra läkare och undersökte mig tillsamman i 1timma. trots att det var 2 timmars kö. De slå i böcker ställde frågor, antecknade allt jag sa noggrant. Mailade min förra läkare och skällde ut honom. Och sa at nästa gång jag träffar honom kommer han ta mig på största allvar. Sjuksköterkan kom in en gång undertiden med en patient han ansåg behövde akutvård. ena läkaren gick ut för att sedan komma tillbaka efter 10 minuter och stanna hos mig resten av tiden. Man förståd redan då att det var illa.
Det var även då jag fick min preliminära diagnos. De sa att jag hade en infektion i kroppen som angrep ögonen. Jag hade någon av följande sjukdomar. Systemisk vaskulit, SLE eller sarkoidos. Fick inte veta så mycket mer, än att jag skulle få kortison behandling och/eller cellgiftsbehandling i 1-2 år Fick kortison till ögonen och tid på Karolinska i huddinge för fler tester.
Läste på lite om de sjukdomarna. SLE var hemsk. Man dör efter 10 år och man har ledsmärtor mm. kortisonbehandling för att ta bort de värsta symptomen. Jag hade ju inte alla symtomen men de flesta. Försökte tänka positivt. Jag hade ju trots allt trott att jag haft och testat mig för HIV, hepatit och diabetes. men alla prover var bra och jag blev t o m godkänt som blodgivare trots att jag var sjuk. Det är inte min grej att tycka synd om mig själv och att berätta för andra vad jag går igenom för att göra dem nervösa. Jag var ju en frisk och energisk person som alltid var positiv. Jag brukade ju hjälpa andra som mådde dåligt. Jag ville inte att någon skulle se mig som sjuk och svag. Jag var livrädd för det. De som sett mig sommaren tidigare skulle nog beskriva mig som glad och positiv och att energin lös om jag. Jag var ju full av drömmar och planer för framtiden. Nu satt jag fast i en lägenhet i stockholm men ont i knän ljumskar underarmar och händer. Kunde inte gå i trappor, Kunde knappt göra något. Jag var ett jävla kolli.
Nu kom det svåra. Jag skulle ju bli tvungen att berätta. Ingen visste ju någon än. Inte ens min familj. Men först var jag ju tvungen att läsa på om sjukdomarna för jag visste ju inte ens själv vad det var. SLE ville jag inte ha. Den dog man ju av, Plus att man fick lida resten av livet. Men den var ju ärftligt. Ingen var väl sjuk i min familj så den valde jag bort. Systemisk vaskulit. Ganska lik sarkoidos i symtomen men den måste man ha cellgifter på ibland om den är kraftig. Annars var det kortisonbehandling. Den blev man helt frisk av efter 2 år. Sarkoidos den liksom vaskulit hade jag all symtom på men den kanske gick över fortare. ca 1 år och den var inte lika allvarlig och endast kortison behandling. Bestämde mig för att hoppas då att det var sarkoidos.
Började ringa runt lite. Hade tänkt att göra det fort för att få det överstökat, Men det blir sällan som man tänkt sig. De första började stor tjuta. Det slutade med att jag fick trösta dem istället. Jag hade ju inte fattat själv vad som hänt och nu fick jag trösta någon annan som verkade fatta. Sen började de jag berättade för att säga ganska känslokalla saker. Bara för att jag berättar att jag har en sjukdom betyder inte att jag smält allt eller tänkt på allt. Nu började de prata med mig om att tappa hår. Spy hela dagarna Bli smal som en tändsticka och blek. svälla upp. bli blind och sruktanskvärda smärtor, allergisk mot sol, skrumplever mm.
Men vad fan, Nu blev allt jobbigt. Hur fan kan man bara säga sånt till någon bara sådär. Visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag började göra historien mildare och mildare för jag ville inte höra de andras tankar. Jag ville bara berätta och sen lägga på typ. Mina närmaste vänner var det värst att ringa till. Man hörde att de blev ledsna men visade det i aggression. "Vad fan har du inte sagt något för" "trodde vi kunde prata om allt" mm mm.Jag förstod dem. men jag tyckte det var jobbigt att prata om att jag var sjuk. Vissa hade planerat att träffa mig under våren vid flera tillfällen men jag hade haft olika bortförklaringar hela tiden till varför jag inte kunde träffa dem fast de var i stockholm. De tog det personligt mest för att jag itne sagt som det var. Men jag ville ju bara inte göra någon orolig. Jag bestämde mig för att skriva lite på eldsjäl och facebook om vad som händer. Låt folk tro att jag är en dramaqueen som vill att de ska tycka synd om mig, bara jag inte gör mina vänner besvikna igen.
Det sista samtalet av ca 7 den dagen gick till min mamma. Hon liksom jag är ganska pålästa om sjukdomar och människokroppen mediciner mm. Hon kom med det värsta av beskeden. Min mormor hade SLE....
Nu började jag fatta. Allt började rasa. Jag skulle dö. Det var ju SLE tänke jag, Det som jag hade ignorerat. Nu orkade jag inte ringa mer. Det hade blivit för mycket på en dag. Alla misstänkte att det var pga den kemsika lunginflammationen som jag nästan dog av för 2 år sedan när det spred sig till hjärtat. Men nej. Dessa sjukdomar var antagligen ärftliga allihop som SLE man vet inte varför en del får det och en del inte. Jag började förbereda mig på att livet skulle bli lite kortare än planerat. Blev lite depp, ja i ungeför 2 dagar. Lägre tid tar det inte att börja acceptera saker och se positivt, inte om man är Frillo iallafall. Jag levde ju nu, jag var stolt över vad jag blivit. Jag hade många fina vänner. Jag hade gjort mycket kul och jag hade ju ca 10 år på mig att göra resten. No problems. Jag är spirituell så jag tror ju på änglar. Antingen blir jag en ängel som tar hand om mina vänner eller så kommer jag spöka för dem hela livet muahahahah.
Jag började rycka upp mig själv och gå vidare. "Lycka" med Dalai Lama har ju alltid varit min bibel och att meditera att koppla bort saker är som att äta frukost för mig. (läs. lunch bestående av kebab med stark sås, jag äter ju inte frukost). Att äta frukost är trams, något som alla blir i lurade sedan barnsben att det är viktigaste målet på dagen. var rebellisk, våga vägra frukost.
Jag blev van att göra saker när man inte ser. Hitta ögondroppar och droppa i dem och hitta korken och skruva fast och stanna ner på rätt plats igen så jag hittar dem efter 3 timmar igen. mm mm Allt blev rutin. Fråga om vilken busshållplats man stod vid utanför karolinska. fråga om tider till nästa buss. Fråga om var sakerna finns i affären och be expediterna hjälpa mig. Det var ju början på maj, Jag såg att som i en grön lummig dimma. Dofterna var destostarkare. Våren luktar gott. Efter någon vecka fick jag synen tillbaks. Sjukdomarna kan försvinna tillfälligt och man kan vara frisk i upp till 4 månader om man har tur, vet inte om det var kortisonet i ögondropparna eller vad men jag började bli friskare. Det blev varmare ute, lederna värkte inte så mycket längre. Hann med några fester i jkpg. Paddla med vännerna som vi gjort 13 år i rad. Jag var t o m och seglade i frankrike. Men började få lite symptom och åkte hem till sverige igen.
Undersökningar fortsatte. Jag har nog varit med om alla tester som finns inkl kamera ner i lungorna. Fy fan säger jag bara. FIck panik och kunde inte andas med alla slangar i halsen och den höll fast mig på sängen, De låg typ på mig och höll mina armar och sa "ta det lugnt, ta det lugnt du ska få mer lugnande" jag försökte slappna av samtidigt som jag höll andan de släppte mig och gav mig en spruta blixt snabbt. sen blev allt luddigt. Panik känslorna försvann på ca 3 sek, hel skum känsla. Fick inte lämna avdelningen på 3 timmar för " du har droger i kroppen och kan råka illa ut om vi släpper dig" Fan jag som ville ner och dansa på pendel perrongen. =)
Två miljoner blodprover senare ringde läkare en dag för en vecka sedan. Vi har hittat din sjukdom. Vi är inte helt säkra men vi har kört uteslutnings metoden. Framtida tester kommer visa om vi har rätt. De misstänkte sarkoidos. Det var bra nyheter. Men det var ju itne helt säkert än Mina symptom var tillräckligt "lindriga" så om det hade varit vaskulit så vad jag vara fått kortison i allafall. SLE kan de inte utesluta helt men nästan, medicinen jag får nu för sarkoidos är samma man ger till SLE patienter som lindrar deras symtom i väntan på fonus.
Bieffekterna är många. Det är ju ca ett års behandling så man kommer nog få ganska många av dem också. Det första hon sa är att antingen blir jag depp eller uppåt. Man kan få magsår av medicinen så därför får jag magmedicin i förebyggande syfte.
Jag blev uppåt. Eller manisk som det heter i den branshen. Hög kallar jag det. För det är exakt så jag känner mig.
Detta är symtomen på mani:
* Ökad energi, aktivitet och rastlöshet
* Överdrivet "högt," extremt gott och euforiskt humör
* Extrem irritabilitet
* "Rusande" tankeverksamhet, mycket snabbt tal och tendens att hoppa från en tanke till en annan till en annan
* Koncentrationssvårigheter * Litet sömnbehov * Orealistisk tilltro till sin egen makt och förmåga
* Dålig omdömesförmåga
* Köpfrosseri
* En ihållande period av beteende som är olikt det vanliga
* Ökad sexuell lust
* Missbruk av droger, speciellt kokain, alkohol och sömnmediciner
* Provokativt, oförskämt eller aggressivt uppförande
* Förnekande att något är fel.
Jag har kraftiga symtom på alla utom aggresivitet och irritation.
Som jag sa till en vän, Alla borde få sån här medicin. Det känns som en blandning av antidepp och viagra.
Hur mycket energi som helst. Sover bara fem timmar per natt och är mega pigg på dagen. Känner mig bättre än någonsin.
Alla mina besvär är som bort blåsta sedan 4 dager tillbaks. Jag lever igen. Det är första gången sedan nyår alla symtomen är borta. Alla ni som träffade mig i våras och var orolig då jag sov 19 timmar/ dygn kan sluta oroa er. Jag känner att jag kan ta i igen och mina ögon är klara och jag är konstant hungrig. Det känns som att jag kan springa maraton. Jag känner mig berusad. och sluddrar i några timmar efter morgon dosen men den är bara skönt.
Jag känner mig positiv till det hela. Jag kommer klara detta, min kropp vinner nog. Men nu vill jag inte att ni ska se mig som en sjuk person längre. tråkigheterna kommer jag behålla för mig själv från och med nu.
Hjälp mig vara positiv. Tvinga mig inte att prata om min sjukdom igen och nämna negativa saker.
SLE eller Sarkoidos? Time will tell
Keep healthy and smiling mina vänner
Ett stort tack till Er som funnits som stöd hela tiden och lyssnat när jag mått dåligt och haft ont. Tack alla ni som chattat med mig nätterna egenom när jag haft så ont att jag inte kunnat sova. Tack ni som gett mig råd om sjukdomar och mediciner när jag inte orkat ta reda på allt själv.
Therese, Tiee, Eskil, Abby, Susanne, Vixi, Anna, Tilda, Onome, Stefan, Micke. Benny Ni är änglar och Jag kommer finnas för er när ni behöver prata eller någon annan hjälp av mig.
Tack Sankt Eriks ögonsjukhus för allt ni gjort. Ni var bäst. Om jag blir sjuk igen i framtiden så vill jag ha utlänska läkare precis som er.
Tack alla tjejer på Datortomografi röntgen vid globen. Ni är de trevligaste jag träffat under denna resan, fast jag inte fick ha godis i munnen under behandlingen. Jag ska gifta mig med någon av er någon dag.
Tycker inte om att prata om att jag är sjuk och tycka synd om mig själv men jag har blivit tvingad.
Det som kanske inte undgått någon är att jag varit väldigt väldigt sjuk och åkt in på sjukhus till och från hela året. Det började egentligen redan i maj förra året men jag fattade inte att något var fel förrän i Januari.
Då flyttade jag till Stockholm och redan under första flyttdagen märkte jag att jag var helt kraftlös. Orkade inte flytta knappt vilket jag gjort så många gånger tidigare utan problem. Jag hade "träningsvärk" i benen i 1 månad efteråt men tänkte inte så mycket på det. Jag hade väl ett förkylningsvirus ikroppen som gav mig dessa problem tänkte jag. Efter ytterligare någon månad så gjorde jag mitt första besök på vårdcentralen. Blev ju totallt ignorerad. Trots att jag nämnde ledverk, migrän,, hosta. yrsel. Avsaknad av aptit, illa mående och att jag gått ner 15 kg på 3 månader. Läkaren verkade inte ha tid att lyssna och tänkte att det skulle gå över av sig själv. Men det gjorde det inte. Vid flertalet besök senare var han lika nonchalant. Fast jag påpekade att jaghade alla symptom på att min lever mina lungor och mina njurar hade något feI. I maj vaknade jag en morgon och såg inte ens ner till mina fötter. Då blev det sankt eriks ögonakut. Jag hade yrsel, migrän attacker. blodsprängda ögon, fotofobia och jag såg ca 1 meter framför mig.
Det var mitt under sjuksköterske strejen och det var 2 timmars kö innan man kom in till undersökningen. Det var 2 läkare där som jag uppfattade det och en manlig sjuksköterska som egentligen var ögonspecialist han också men hade varit tvungen att hoppa in som sjuksköterska pga strejken. Han kollade i mina ögon och reagerade ganska kraftfullt och började fråga mig massa frågor. Jag svarade och berättade om vad som hänt sedan nyår. Han blev upprörd och kallade mig gamla läkare okompetent och att han skulle reagerat kraftfullt direkt både på viktner gången och migrän attackerna och smärtorna i levern.
Han sa att en ögonläkare kan se nästan alla sjukdomar i en persons ögon och att han trodde han visste felet men inte fick säga det för att bara var sjuksköterska denna dagen. Men han sa vad jag skulle säga till läkarna. Äntligen någon som tror på mig tänkte jag. Fick vänta ytterligare en halvtimma till jag kom in till läkarna, Väntrummet var överfullt. Medans jag väntade kom sjuksköterskan fram till mig i vänt rummet och kallade in mig igen. Det hade de inte gjort med någon annan. Jag uppfattade det som att han hade lunchrast och ville undersöka mig undertiden. Jag fick ögondroppar i ögonen och kände hur hela jag slappnade av och mina svidande såriga ögon kändes helt underbara. Det var verkligen ett halleluja moment.
Läkarna började undersöka mig. först den ena i 20 minuter sen kallade han in den andra läkare och undersökte mig tillsamman i 1timma. trots att det var 2 timmars kö. De slå i böcker ställde frågor, antecknade allt jag sa noggrant. Mailade min förra läkare och skällde ut honom. Och sa at nästa gång jag träffar honom kommer han ta mig på största allvar. Sjuksköterkan kom in en gång undertiden med en patient han ansåg behövde akutvård. ena läkaren gick ut för att sedan komma tillbaka efter 10 minuter och stanna hos mig resten av tiden. Man förståd redan då att det var illa.
Det var även då jag fick min preliminära diagnos. De sa att jag hade en infektion i kroppen som angrep ögonen. Jag hade någon av följande sjukdomar. Systemisk vaskulit, SLE eller sarkoidos. Fick inte veta så mycket mer, än att jag skulle få kortison behandling och/eller cellgiftsbehandling i 1-2 år Fick kortison till ögonen och tid på Karolinska i huddinge för fler tester.
Läste på lite om de sjukdomarna. SLE var hemsk. Man dör efter 10 år och man har ledsmärtor mm. kortisonbehandling för att ta bort de värsta symptomen. Jag hade ju inte alla symtomen men de flesta. Försökte tänka positivt. Jag hade ju trots allt trott att jag haft och testat mig för HIV, hepatit och diabetes. men alla prover var bra och jag blev t o m godkänt som blodgivare trots att jag var sjuk. Det är inte min grej att tycka synd om mig själv och att berätta för andra vad jag går igenom för att göra dem nervösa. Jag var ju en frisk och energisk person som alltid var positiv. Jag brukade ju hjälpa andra som mådde dåligt. Jag ville inte att någon skulle se mig som sjuk och svag. Jag var livrädd för det. De som sett mig sommaren tidigare skulle nog beskriva mig som glad och positiv och att energin lös om jag. Jag var ju full av drömmar och planer för framtiden. Nu satt jag fast i en lägenhet i stockholm men ont i knän ljumskar underarmar och händer. Kunde inte gå i trappor, Kunde knappt göra något. Jag var ett jävla kolli.
Nu kom det svåra. Jag skulle ju bli tvungen att berätta. Ingen visste ju någon än. Inte ens min familj. Men först var jag ju tvungen att läsa på om sjukdomarna för jag visste ju inte ens själv vad det var. SLE ville jag inte ha. Den dog man ju av, Plus att man fick lida resten av livet. Men den var ju ärftligt. Ingen var väl sjuk i min familj så den valde jag bort. Systemisk vaskulit. Ganska lik sarkoidos i symtomen men den måste man ha cellgifter på ibland om den är kraftig. Annars var det kortisonbehandling. Den blev man helt frisk av efter 2 år. Sarkoidos den liksom vaskulit hade jag all symtom på men den kanske gick över fortare. ca 1 år och den var inte lika allvarlig och endast kortison behandling. Bestämde mig för att hoppas då att det var sarkoidos.
Började ringa runt lite. Hade tänkt att göra det fort för att få det överstökat, Men det blir sällan som man tänkt sig. De första började stor tjuta. Det slutade med att jag fick trösta dem istället. Jag hade ju inte fattat själv vad som hänt och nu fick jag trösta någon annan som verkade fatta. Sen började de jag berättade för att säga ganska känslokalla saker. Bara för att jag berättar att jag har en sjukdom betyder inte att jag smält allt eller tänkt på allt. Nu började de prata med mig om att tappa hår. Spy hela dagarna Bli smal som en tändsticka och blek. svälla upp. bli blind och sruktanskvärda smärtor, allergisk mot sol, skrumplever mm.
Men vad fan, Nu blev allt jobbigt. Hur fan kan man bara säga sånt till någon bara sådär. Visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag började göra historien mildare och mildare för jag ville inte höra de andras tankar. Jag ville bara berätta och sen lägga på typ. Mina närmaste vänner var det värst att ringa till. Man hörde att de blev ledsna men visade det i aggression. "Vad fan har du inte sagt något för" "trodde vi kunde prata om allt" mm mm.Jag förstod dem. men jag tyckte det var jobbigt att prata om att jag var sjuk. Vissa hade planerat att träffa mig under våren vid flera tillfällen men jag hade haft olika bortförklaringar hela tiden till varför jag inte kunde träffa dem fast de var i stockholm. De tog det personligt mest för att jag itne sagt som det var. Men jag ville ju bara inte göra någon orolig. Jag bestämde mig för att skriva lite på eldsjäl och facebook om vad som händer. Låt folk tro att jag är en dramaqueen som vill att de ska tycka synd om mig, bara jag inte gör mina vänner besvikna igen.
Det sista samtalet av ca 7 den dagen gick till min mamma. Hon liksom jag är ganska pålästa om sjukdomar och människokroppen mediciner mm. Hon kom med det värsta av beskeden. Min mormor hade SLE....
Nu började jag fatta. Allt började rasa. Jag skulle dö. Det var ju SLE tänke jag, Det som jag hade ignorerat. Nu orkade jag inte ringa mer. Det hade blivit för mycket på en dag. Alla misstänkte att det var pga den kemsika lunginflammationen som jag nästan dog av för 2 år sedan när det spred sig till hjärtat. Men nej. Dessa sjukdomar var antagligen ärftliga allihop som SLE man vet inte varför en del får det och en del inte. Jag började förbereda mig på att livet skulle bli lite kortare än planerat. Blev lite depp, ja i ungeför 2 dagar. Lägre tid tar det inte att börja acceptera saker och se positivt, inte om man är Frillo iallafall. Jag levde ju nu, jag var stolt över vad jag blivit. Jag hade många fina vänner. Jag hade gjort mycket kul och jag hade ju ca 10 år på mig att göra resten. No problems. Jag är spirituell så jag tror ju på änglar. Antingen blir jag en ängel som tar hand om mina vänner eller så kommer jag spöka för dem hela livet muahahahah.
Jag började rycka upp mig själv och gå vidare. "Lycka" med Dalai Lama har ju alltid varit min bibel och att meditera att koppla bort saker är som att äta frukost för mig. (läs. lunch bestående av kebab med stark sås, jag äter ju inte frukost). Att äta frukost är trams, något som alla blir i lurade sedan barnsben att det är viktigaste målet på dagen. var rebellisk, våga vägra frukost.
Jag blev van att göra saker när man inte ser. Hitta ögondroppar och droppa i dem och hitta korken och skruva fast och stanna ner på rätt plats igen så jag hittar dem efter 3 timmar igen. mm mm Allt blev rutin. Fråga om vilken busshållplats man stod vid utanför karolinska. fråga om tider till nästa buss. Fråga om var sakerna finns i affären och be expediterna hjälpa mig. Det var ju början på maj, Jag såg att som i en grön lummig dimma. Dofterna var destostarkare. Våren luktar gott. Efter någon vecka fick jag synen tillbaks. Sjukdomarna kan försvinna tillfälligt och man kan vara frisk i upp till 4 månader om man har tur, vet inte om det var kortisonet i ögondropparna eller vad men jag började bli friskare. Det blev varmare ute, lederna värkte inte så mycket längre. Hann med några fester i jkpg. Paddla med vännerna som vi gjort 13 år i rad. Jag var t o m och seglade i frankrike. Men började få lite symptom och åkte hem till sverige igen.
Undersökningar fortsatte. Jag har nog varit med om alla tester som finns inkl kamera ner i lungorna. Fy fan säger jag bara. FIck panik och kunde inte andas med alla slangar i halsen och den höll fast mig på sängen, De låg typ på mig och höll mina armar och sa "ta det lugnt, ta det lugnt du ska få mer lugnande" jag försökte slappna av samtidigt som jag höll andan de släppte mig och gav mig en spruta blixt snabbt. sen blev allt luddigt. Panik känslorna försvann på ca 3 sek, hel skum känsla. Fick inte lämna avdelningen på 3 timmar för " du har droger i kroppen och kan råka illa ut om vi släpper dig" Fan jag som ville ner och dansa på pendel perrongen. =)
Två miljoner blodprover senare ringde läkare en dag för en vecka sedan. Vi har hittat din sjukdom. Vi är inte helt säkra men vi har kört uteslutnings metoden. Framtida tester kommer visa om vi har rätt. De misstänkte sarkoidos. Det var bra nyheter. Men det var ju itne helt säkert än Mina symptom var tillräckligt "lindriga" så om det hade varit vaskulit så vad jag vara fått kortison i allafall. SLE kan de inte utesluta helt men nästan, medicinen jag får nu för sarkoidos är samma man ger till SLE patienter som lindrar deras symtom i väntan på fonus.
Bieffekterna är många. Det är ju ca ett års behandling så man kommer nog få ganska många av dem också. Det första hon sa är att antingen blir jag depp eller uppåt. Man kan få magsår av medicinen så därför får jag magmedicin i förebyggande syfte.
Jag blev uppåt. Eller manisk som det heter i den branshen. Hög kallar jag det. För det är exakt så jag känner mig.
Detta är symtomen på mani:
* Ökad energi, aktivitet och rastlöshet
* Överdrivet "högt," extremt gott och euforiskt humör
* Extrem irritabilitet
* "Rusande" tankeverksamhet, mycket snabbt tal och tendens att hoppa från en tanke till en annan till en annan
* Koncentrationssvårigheter * Litet sömnbehov * Orealistisk tilltro till sin egen makt och förmåga
* Dålig omdömesförmåga
* Köpfrosseri
* En ihållande period av beteende som är olikt det vanliga
* Ökad sexuell lust
* Missbruk av droger, speciellt kokain, alkohol och sömnmediciner
* Provokativt, oförskämt eller aggressivt uppförande
* Förnekande att något är fel.
Jag har kraftiga symtom på alla utom aggresivitet och irritation.
Som jag sa till en vän, Alla borde få sån här medicin. Det känns som en blandning av antidepp och viagra.
Hur mycket energi som helst. Sover bara fem timmar per natt och är mega pigg på dagen. Känner mig bättre än någonsin.
Alla mina besvär är som bort blåsta sedan 4 dager tillbaks. Jag lever igen. Det är första gången sedan nyår alla symtomen är borta. Alla ni som träffade mig i våras och var orolig då jag sov 19 timmar/ dygn kan sluta oroa er. Jag känner att jag kan ta i igen och mina ögon är klara och jag är konstant hungrig. Det känns som att jag kan springa maraton. Jag känner mig berusad. och sluddrar i några timmar efter morgon dosen men den är bara skönt.
Jag känner mig positiv till det hela. Jag kommer klara detta, min kropp vinner nog. Men nu vill jag inte att ni ska se mig som en sjuk person längre. tråkigheterna kommer jag behålla för mig själv från och med nu.
Hjälp mig vara positiv. Tvinga mig inte att prata om min sjukdom igen och nämna negativa saker.
SLE eller Sarkoidos? Time will tell
Keep healthy and smiling mina vänner
Ett stort tack till Er som funnits som stöd hela tiden och lyssnat när jag mått dåligt och haft ont. Tack alla ni som chattat med mig nätterna egenom när jag haft så ont att jag inte kunnat sova. Tack ni som gett mig råd om sjukdomar och mediciner när jag inte orkat ta reda på allt själv.
Therese, Tiee, Eskil, Abby, Susanne, Vixi, Anna, Tilda, Onome, Stefan, Micke. Benny Ni är änglar och Jag kommer finnas för er när ni behöver prata eller någon annan hjälp av mig.
Tack Sankt Eriks ögonsjukhus för allt ni gjort. Ni var bäst. Om jag blir sjuk igen i framtiden så vill jag ha utlänska läkare precis som er.
Tack alla tjejer på Datortomografi röntgen vid globen. Ni är de trevligaste jag träffat under denna resan, fast jag inte fick ha godis i munnen under behandlingen. Jag ska gifta mig med någon av er någon dag.
