Frillo

Var ute igår och festade som fan rent ut sagt. Och I dag klockan 14:00 var det barndop. Tack gode gud för att det finns Clear eyes. Jag åkte dit och satt där jätte trevligt och det var väl ok. Men bakis som jag var snöade jag iväg och började filosofera lite om barndop.

Skit alltså
Varför åker man på barndop. Det måste vara det mest onödigt jävla tramset som jag sysslar med överhuvudtaget. Ska man behöva lägga halvdag på något som man hatar och tycker är så onödigt. Alla hatar väl barndop? Man tvingas klä upp sig i kostym och kavaj och så åker man dit och på promenaden från bilen fram till kyrkan så lägger man till med ett så stort fint leende så hade man inte haft öron hade huvudet klyvts på mitten. Sen hälsar man på alla och skrattar och säger "men gud vad barnet har växt" "åh vad fin han är" mm.

På dop samlar man släkt och vänner ingen känner knappt någon. 99% är atesister och har är aldrig i kyrkan annars. Nu sitter dessa ateister och lyssnar på en präst som läser ur biblen somtidigt som jag försöker se intresserad ut och ler emot föräldrarna då och då om deras blicka möts. Sedan ska dessa ateister be tillsammans och naturligtvis så kan ju mer än hälften inte bönen alls. Så man bara mumlar och låtsas att man ber tyst för sig själv. Sen ska det sjungas så klart. Men för fan det är ju söndag. Kvällen innan har de flesta sjungt tillräckligt och i mitt fall så var det på svenska akademien. Man är inte upplagt för att sjunga på söndagar. Och kyrksånger är man aldrig upplagt för att sjunga. Men hycklare som man är så försöker man ju. Man vill ju inte verka ouppfostrad plus att nu finns ju även texten. Då börjar prästen och sjunga och alla tanter över 80. De tar ett tonlägen som ligger 3 snäpp för högt för att killarna ska kunna sjunga med och det blir bara ett dovt muller och de ger upp efter någon rad. Tjejerna försöker så gott det går och killarna nynnar melodin lite tyst och rör på läpparna.

Sen ska man till någon lokal efteråt och fira. Vad är det man firar? Att 50 ateister har samlats och skickat ett barn till guds församling något som detta stackars barn inte har en aning om. Man firar fast man just berövat ett barn chansen att själv ta ställning. Det enda barnet ser är en man/kvinna med ett stort leende i vittnattlinne som häller vatten på huvudet. Alla släktingar och vänner stor och stor ler precis som att de tycker att det är en mycket stor och viktig dag att vara stolta över. Innerst inne vill de bara hem. Och råkar barnet le så säger allt "men åhh så söt".

Släktkalas är nog så tråkiga så varför bjuda in sina vänner till dem? Det är något jag aldrig fattat. Ingen av de som är där brukar gå på fina middagar eller vara jättefint klädda så det blir jätte stelt. Men ska prata om rätt saker ha rätt intressen. Äta rätt och ha en servett i knät. För fint ska det vara. Och man låtsar att det känns jätte naturligt att sitta där i slips med en servett i knät och prata med någons faster i från Ronneby som jobbar som bibliotekarie grundskolan och som verkar vara den absolut tråkigaste personen man någonsin träffat. Sen kommer föräldrarna in och säger att det var kul att alla kunde komma och säger varsågoda att ta av buffen. Fast de liksom alla andra vill inte vara där. De känner sig tvingade att döpa sina barn för att det vet väl alla att man ska göra. Sen att det kostar massa pengar med mat mm gör inte saken bättre. Kallskuret, frukt och potatis sallad. Ingen dricker ölen som står där. Alla drack tillräckligt dagen innan. Jo förresten Föräldrarna tar varsin öl för att lugna nerverna för att de stressat hela dagen med att duka och ställa iordning på allt och prata med prästen mm.

När man ätit börjar alla prata om barn. De berättar vilka framsteg deras 2 åring gjort det senaste året och vilka sjukdomar de haft. Vad de hade för konsistens på avföringen mm. Man tittar på klockan. varje minut. Snart så går nog alla. Kan de inte öppna de där jävla paketen snart så man får gå hem. När det är klart så tar man kaffe och tårta. När det dukas av så är det alltid någon som "måste" hem för de har en tid att passa. Bra tycker alla nu är det ok att gå. Helt plötsligt är alla på språng och i dörren hälsar men kramas och tackar för allt fint de ordnat med och säger att det var jätte roligt. med ett stort leende. "Ja, nästa gång är det kanske eran tur" säger de och skrattar. "Ja vem vet" skrattar man tillbaks och går. Men man tänker. Jag ska minsan aldrig döpa mina barn, det ska de få välja själva.

Fast man vet ju hur det blir. När man blir förälder så ska man döpa sina barn för annars finns det alltid någon mormor eller dyl över 80 som ringer och skäller. Då gör man det för att inte verka vara en jävulens anhängare. Så ska man skicka inbjudningskort till släkt och vänner. Men är det rätt. Är jag verkligen vän med min barndoms vän om jag skickar en dop inbjudan till honom när jag vet att ingen vill åka på dop. Hur fan kan man sätta en vän i den situationen.

Varför  vågar ingen vägra barndop? Jag ska bli den förste i min bekantskapskrets med att gå ut och kalla det för hyckleri. Jag ska vägra att gå på andras dop och stödja detta beteende. Jag vill visa att det inte är något krav att gå på sina vänners barns dop. Jag kan tycka om barnen lika mycket ändå. Jag är inte ateist. Men jag ska heller inte sända mitt framtida barn till gud det får barnet välja själv när den blivit större. Mina föräldrar döpte inte mig. och istället för att konfirmeras för att få presenter så valde jag att gå bibelskola 2 kvällar i veckan i ett år.Det är jag glad för.