Frillo

"History is made" var texten i det sms jag skickade till min brorsa natten den fjärde novemer. Svartet jag fick var inte riktigt det jag väntat mig. "Vad har du gjort?" Var svaret jag öppnade att läsa följande morgon. Att mitt meddelande kunde tolkas på mer än ett sätt fanns inte i mitt medvetande då jag föregående kväll skickat iväg det. Jag trodde att alla suttit som klistrade vid Tv-apparaterna för att vara med vid avgörandets stund, men så var tydligen inte fallet, iallafall inte för min 17åriga bror. Jag var åtminstone där (framför TV:n tillsammans med min värdpappa) de klockan 11 (NY-tid) tillkännagav att : Barac Obama är USA:s nya president!

Tycka vad man vill om USA, men man kan inte undgå att det är det land med störst inflytande över världspolitiken. Valet av dess ledare är därför, inte överrsakande, något som följs med spänning världen över. Därför är jag extra glad att jag får tillfälle att vara på plats i landet just då det sker och följa rekationerna på hemmaplan så att säga. I våras då nominerinarna av de båda partiernas kandidater pågick som bäst följde jag med i tidningarna för att se vem av Obama och Klinton, då det blivit fastställt att Mc Cain skulle bli Republikanernas kandidat, som skulle skriva historia och bli Amerikas första svarta/kvinnliga möjliga president. Sedan jag kom hit har jag naturligtvis varit ännu mer engagerad och med stigande intresse följt debatter och raklamkampanjer. Jag måste medge att utgången av valet inte blivit den jag trott. Även om rapporter om Obamas ledning var jag ganska övertygad om att Amerikanerna i sista stund skulle fega ur och rösta som det förväntades av dem. Glädjande nog hade de guts nog att visa världen en annan sida en den mna har av Amerika som ett på måmga sätt konservativt land. Jag tror att det amerikanska folket just nu skaffat sig respekt i många delar av världen för det nytänkande de visade i tisdags.





Jag kan säga att så jag åkte hit hade jag en ganska klar åsikt om vem jag tyckte skulle vinna, svensk som jag är. En tid i landet och diverse samtal med olika amerikaner fick mig dock att bli lite mer öppen. Jag insåg att USA är ett land med en helt annan historia och kultur än Sverige och att oavsett vem som vann kommer det aldrig att bli likadant, det är emot allt vad Amerika står för. Jag förstod att det varit lite naivt att tro mig veta vad som är bäst för Amerika då jag aldrig ens varit här på semester, än mindre vetat vad det innebär att vara en del av "The greatest nation in the world". I själva verket hade jag ingen aning om vad som var bäst för Amerika, jag visste bara vad jag ansåg om USA:s sätt att framstå som världens härskare/hjälpare. Jag hade iallafall vett nog att hålla låg profil och faktiskt lyssna på och ta åt mig av vad de som bott här hela sina liv hade för syn på valet och dess kandidater. 

USA är en nation med relativt kort historia som bygger på människors vilja att arbeta och slita för att bygga upp en framtid för sig själva och sitt land. Att vara amerikan innebär att vara stolt över sitt land och att viga sitt liv åt att föra det framåt för att skapa en ljus framtid för sina efterkommande. Viljan att arbeta är det som driver landet framåt, och visst är det så. Utan en drivkraft att åstadkomma något skulle utveckling aldrig ske, titta bara på länder som strävar efter att motverka förändring och hur långt efter de hamnat på grund av detta. Som svensk och relativt opatriotisk är det lite svårt att förstå hur det är att var stolt över sitt land. Själv har jag haft extra svårt att förstå mig på den nästan barnsliga beundran alla har för militären och de "hjältar" som alla soldater är.  Kritisera USA och du får en motattack av argument för hur mycket de har gjort för världen och för dig. Hade de inte ingripit i Andra Världskriget hade Europa styrts av Tyskland, och  stoppade ju faktiskt kommunismen. Visst var det bra gjort, men hur många av dagens amerikaner var en del av det? Vad har de fått ut av det de gjort för att "hjälpa" de senaste fyrtio åren? Tyvärr är alla amerikaner uppväxta med läran om deras lands storhet som ibland kan vara något vinklad. Som svensk är jag väldigt tacksam att jag har haft möjlighet att få komma ut och resa och se olika delar av världen. Många uppväxta i USA har aldrig varit utanför sin delstat och har ingen aning om hur världen utanför landets gränser ser ut eller fungerar. Därför är det lite skrämmande att tänka sig att det är dessa personer, bland andra, som ska vara med och fatta det beslut som i så stor frad påverkar resten av den värld de vet så lite om. 

Då Obama först ställde upp som kandidat ställde sig många frågan om USA "var redo" för en svart president. Om man över huvud taget ställer en sådan fråga tycker jag svaret är ganska självklart. Mot alla ods så lyckades han iallafall vinna, ganska överlägset dessutom coh det tycker jag visar på att det amerikanske folket är ute efter förändring. Åtta år med Bush som president har ställt till med en hel del. Folk är trötta på kriget i Irak som aldrig verkar ta slut och med den djupaste ekonomiska krisen på årtionden är det inte värt att satsa på samma kort igen. Visst är John Mc Cain inte George W Bush, men de är från samma parti vilket innebär att de har samma grundläggande värderingar. Detta plus det faktum att han är den första färgade kandidaten méd en chans till chefspositionen fällde avgörandet. Aldrig förr har så många svarta röstat och naturligtvis finns det de som säger, däribland min värdpappa som är praktexemplet på en republikan, att han vann på grund av sin hudfärh. Bullshit! Över hälften av landets befolkning är inte färgad och oavsett hudfärg väljer man, inte ens amerikanerna, någon till ledare över sitt land enbart p.ga. hudfärgen. 

Så vad tycker jag nu då efter att ha bott i USA i drygt fyra månader, gjorde de rätt val? Absolut! Än bankar mitt svenska hjärta och jag tror på fyra ljusa år för Amerika och för världen. Valet av Barac Obama som president kommer att förändra mycket för det här landet och inte minst på övriga världens syn på det. Det är dags för Amerika att kliva ut ur säcken och se sig omkring och jag tror difinitift att Obama är rätt person att öppna den. Så kommer han sitta kvar om fyra år? Who knows...