Frillo

Idag har jag varit och gått på stan. Jag har haft migrän och kramper i fötter och nervsmärtor i armarna i en vecka trots medicinen. Men idag struntade jag i att jag är sjuk och gick ut för att träffa vänner som är på besök i Stockholm.

Tog T-banan in till T-centralen där jag träffade min Soulmate Therese a.k.a T-zer som är eldsjäl och dansare i gruppen Vibe. (Det kommer en idolblogg om T-zer om en månad och 15 dagar). Hon hade varit och fikat med en vän från föreningen Eldsjäl som jag varit på träningsläger med. De flesta jag umgås med är Eldsjälar. Eldsjäl är en alternativ förening där likasinnade (eller mentalt avvikande kalla oss vad ni vill, vi kallar oss konstnärer för vi är konstiga) träffas. Det är eldartister som mig. djembetrummare, jonglörer. clowner. akrobater. Fotografer dansare, konstnärer mm mm mm som har en förening som är som en stor familj. En gemensam nämnare alla har är att vi är väldigt öppensinnade och accepterar att folk är som de är. Det finns allt från haschrökande vegan hippies till till helnyktra paragrafryttare men  vi verkar fungera tillsammans. För vi brinner alla för samma sak. Att stå på scen och showa mm.

(bilden hämtad från www.eldsjal.org)

Jag och T-zer började gå mot gamla stan och där mötte vi Stephie och Tilling. 2 supersköna eldartister även de medlemmar i eldsjäl. Tilling gör lumpen som hundförare i Stockholm, Stephanie är fotograf och dansare förutom eldartist. Har inte träffat dem på länge. Stephie var hungrig och behövde äta. Jag och T-zer fortsatte mot skeppsholmen. Hon skulle på Workshop hos en grymdansare från USA senare på dagen. Vi stannade och hade kastanjkrig på skeppsholmen. Hon vann eftersom jag är halvblind nu för tiden och inte kunde fånga kastanjerna hon kastade.

Sen satte vi oss vid vattnet och tittade på båtarna som åkte förbi. Sen fikade vi och hon tyckte det var roligt när jag frågade om det var en mimartist eller en staty som vissa turister fotades vid utanför kafeet. Det var en staty. Fast jag ser ju inte försökte jag förklara. Tror inte någon vet hur dåligt jag ser. Träffar ni mig på stan nuförtiden så bli inte förvånad om ni tycker att jag tittar på er och sedan går utan att hälsa. Jag har helt enkelt inte sett att det är du.

Sen gick vi till medborgareplatsen och letade upp DC där dansen var. Jag visade en av mina favvo thairestauranger (Koh pha-ngan) och sen gick vi till en park och pratade. Vi filosoferade ganska mycket. Om min sjukdom, min syn på livet, min syn på allt nuförtiden egentligen. Det är skönt att prata av sig ibland. Min medicin verkar inte fungera så bra och jag måste trappa ner den på torsdag igen. Det kommer inte gå bra. Mina ögon börjar bli gula igen fast jag får medicin. Smärtorna kommer tillbaka mer och mer nu. Men jag har inte börjat tappa vikt igen. Jag har inte läkartid förrän den 21 oktober heller. Hatar sjukvården i Sverige. Men men, det är bara att gilla läget. Nu är jag bara uppsvälld med dålig hy. So what. lika bra att vara positiv och fokusera på att bli frisk. Men det är svårt att vara positiv ibland.. Det är svårt när man vet att man har extra starkdos medicin just nu under att kort tag som måste trappas ner succesivt för att kroppen inte klarar den dosen så lång tid, till en normal dos som sedan ska tas under minst ett år. Fast jag har starkdos så kom symptomen tillbaks efter någon månad. Om 5 dagar trappar jag ner ytterligare 17% på medicinen. Jag vet att det kommer gå åt helvete. Fast jag ska tänka positivt.

När jag var på väg hem så ringde Anna från Hötorget. Jag mötte upp henne och hjälpte henne att bära hem lite saker hon handlat. Jag kände mig trött på t-banan och märkte att ena foten började bli konstig igen. Känns typ som ett ledband har släppt, Det gör inte ont men det känns som foten glappar ibland. Kom hem och åt lite mat. drack vatten, (har haft vätskebrist 2 ggr på 1 vecka) och la mig och vila. somnade som en stock och sov nog i 2 timmar. Nu känner jag mig helt soft. Jag behövde nog ut och röra på mig. Och framför allt, jag behövde träffa vänner och prata. Det har varit en bra dag. Den bästa på länge.

Jag tror jag har världens bästa vänner. Tack för att ni finns.