Frillo

Vad många olika människor man har runt omkring sig som en kompis skrev i sin blogg. Jag har en bra bekantskaps krets, ganska stor faktiskt. Men alla är så olika mig. Väldigt få människor förstår mig. Många tror att de förstår men de gör inte det. Om en person som gör si så är det pga ditten och datten. Visst till 99% kanske sådant stämmer på andra men det gör det inte på mig. Om man tex anklagar mig för något jag inte gjort så blir jag mega arg, jag exploderar typ. Då tror alla amatör psykologer att de trampat på en öm tå. Med andra ord att de hade rätt. Men om man kände mig så skulle man veta att det jag brinner för är orättvisor och att det gör mig jätte arg och samtidigt att om jag gjort fel och man skäller på mig så tar jag det bra och försöker inte förklara bort det eller på annats sätt rikta fokus från mig etc. Ett annat bra  exempel på är om någon tex frågar mig något i stil med. Ska vi äta indiskt ikväll? Då svara jag kanske "det spelar ingen roll". Då görs oftast bedömningen att personen inte är intresserad av att äta indiskt och svarade så istället för att säga nej. Men jag är annorlunda. Säger jag att det inte spelar någon roll så menar jag det. Skulle jag inte vilja äta indiskt hade jag sagt nej direkt. Det jag menar när jag säger så är att det får DU bestämma. Jag är lika glad vad det än blir. Listan på exempel som dessa kan göras lång.

När man nämner detta om mig så tror jag att alla som känner mig håller med till punkt och pricka "ja det är verkligen du frillo". Ändå så missbedömmer alltid folk mina handlingar jämt och ständigt. Jag tycker jag är ganska lätt att genom skåda egentligen om man bara tog sig tid och inte tänkte på vad statistiken säger om ett visst beteende. Jag blir så trött på att se alla amatör psykologer i min omgivning. Fast de är ganska intressanta på ett sätt. För att man utgår ju oftast på hur man själv hade gjort eller reagerat så deras amatörbedömning av andra säger ganska mycket om dem själva.

Det finns många olika sätt att se mig på om man vill. Fast egentligen finns det ju bara en av mig. Det finns de som ser ledartypen som organiserar styr och ställer på jobbet och fattar snabba beslut och agerar rådgivare i massa situationer både privat och på jobbet. Men faktum är att jag egentligen inte vill vara en ledartyp. Jag tycker det är jätte skönt när någon annan planerat något bra som jag bara kan haka på. Men jag känner att ibland måste man göra saker själv för att få det gjort ordentligt. Därimot så gillar jag att ge råd till ledartyper om hur de ska göra.

Det finns de som ser bohemen som har en står nypa manâna i sig och halv hippie. Det är ganska många som ser mig så. Kanske lite för att jag i vissa kretsar utgett mig för att vara sån. Fast det är inte hur jag är. Faktiskt så tycker jag inte om hippies. De är alldeles för flummiga för mig. De är oftast insnöade i någon filosofi jag inte kan se logiken i och fyllda med politiskt skitsnack. Allt naturligt är snyggt och allt syntetiskt och konstgjort är fult i deras värld. I mitt roll som eldartist så framstår jag ju givetvis som hippie men det är bara en artist roll. Se mig som en brat, ett rikemansbarn som är insnöad på mode. och teknikprylar så är man mycket närmare sanningen än om man ser mig som en hippie. Men visst är jag en bohem. Särskilt på sommar och semesterar.

Det finns de som ser mig som en psykolog och rådgivare. Dessa människor vänder sig till mig och pratar om sina problem. Det är det ganska många som gör. Särskilt tjejer. Det är nog denna rollen som jag tycker bäst om med mitt liv. Det är något jag känner att jag är bra på som blir uppskattat av andra. Jag känner mig som Hitch ibland (fast snyggare). Att hjälpa andra som mår dåligt är en stor del i mitt liv. Jag har fått gåvan att få folk att öppna sig för mig och lita på mig. Jag tröstar folk som blivit dumpade. Jag ger råd i alla möjliga situationer privat och i arbetslivet. Vissa kan inte ens bestämma om de ska dricka standard mjölk eller mellan mjölk och ringer och frågar vad jag köper. (ja det har faktiskt hänt).  Jag hjälper folk med läxor på grundskole nivå till universitetsnivå. Men det finns nackdelar med detta också. Man blir utnyttjad av alla som bara vill få uppmärksamhet. Läs min blogg "Det är inne att ta sitt liv" Den handlar om dessa människor som hittar på problem för att jag ska bry mig om dem. De tycker synd om sig själva och tar till alla medel de kan. Det tror inte jag genomskådar det men det gör jag, men vad kan jag göra? Tänk om jag har fel? Jag kan ju trots allt inte fatta rätt beslut i allt. Dessa människor är som parasiter i mitt liv. Jag kan ju inte bli av med dem för tänk om det tar sitt liv pga att de mår så dåligt som de säger.

Många ser mig som en konfliktlösare. Har man problem men personal, myndigheter, vänner mm så kommer man till mig. Jag har alltid gillat att försvara andra. Jag har alltid gillat att argumentera. retorik är ju trots allt det som hjälp mig fram i här i livet. Jag känner mig som djävulens advokat ibland när jag är tvungen att hjälpa en vän som hamnat i klammeri med rättvisan.

Facken man delar in mig i är ganska många. Men hur många känner verkligen mig? Vem är jag när dagen är över och jag släckt lyset och ligger i sängen och filosoferar över dagen som varit? Vem vet vilka mina livsfilosofier är? Vem vet vad mitt mål i livet är? Vem vet vad som gör mig riktigt glad? Vem vet hur man överraskar mig? vem vet hur man imponerar på mig? vem vet hur man får mig intresserad? Det är inte många. Men de finns. Men det finns desto fler som tror de vet.

De personerna vet vilka de är. De vet att jag alltid finns där för dem och gör mitt bästa för att vara deras bästa vän. Det som skiljer dessa människor från alla andra i min bekantskapskrets är att de inte dömmer någon. De är öppna. De försöker verkligen lära känna mig och förstå mig. De fråga mycket om mig och lyssnar verkligen på vad jag svarar. De vill lära känna mig på riktigt för att de uppskattar något hos mig. Hos dessa människor känner jag mig trygg. Jag kan slappna av. När jag träffar dem så chillar man oftast. Kollar film, är ute och går mm. Ibland sitter eller går man tysta under långa perioder och bara njuter av omgivingen. Utan att det känns konstigt. Jag har träffat vänner som vänskapen sedan första träffen växt sig så stark att man börjar funderar på om det finns någon spirituell koppling mellan oss.

Det spirituella är en ganska stor del av mitt liv. Det är nog en sak inte många vet om mig. Det är något jag bara pratar med likasinnade om. Fast några rader kan jag skriva i denna bloggen. den handlar ju trots allt om mig och hur jag ser på mig och min omgivning. Hur vet man att man är en likasinnad? Vi spirituella märker sådant! Några få av min tighta vänner är spirituella.  Fast många kallar sig spirituella. Fast jag undrar ofta varför. För jag tycker inte att de är det. Det finns många som vill vara det för att det ingår i deras livsstil att vara det. Men när man lyssnar på dem så tänds varningslampor i mitt huvud. Jag har vissa vänner som inte vet att de är spirituella. Men man märker det ganska fort så dem. Vill inte gå in på vad för jag vill inte bli klassad för mer flummig. Vissa personer vet kanske att de är det men säger det inte. Det är ganska vanligt men man märker det på dem. Särskilt en tjej jag pratade med förra sommaren. Hon är en ganska flyktig bekant som jag egentligen inte känner men hon är vän med några av mina andra vänner. Jag kan än idag inte säga om hon vet att hon är spirituell eller inte. Men hon sa saker om mig som bara spirituella sagt. Hon tog tag i min hand/arm för någon sekund för att sedan släppa och fortsätta prata. Vet inte om hon tänkte på det själv ens. Men där fick jag beviset på att hon och jag var ganska lika fast vi levt totallt olika liv.

Sen till sist har vi drömmaren. Många tycker detta är den genren som beskriver mig mest. En spirituell person som träffade mig förförsta gången som jag blev mycket tight med beskrev mig ungefär så här vi vårat första möte. " Du är en typisk drömmare. Du har massor med drömmar och gillar att filosofera. När du dagdrömmer och filosoferar blandar du logik med fantasi. Det är en ganska viktig del av ditt liv" Hon kunde inte haft mer rätt. Många håller nog med henne. Jag har alltid massor med drömmar och visioner. Mycket handlar om resor, språk och kulturer. Att resa är det jag brinner för. alla resor är bra på sitt sätt. Oavsett om det är ett charter paradis. ett skjul i djungeln eller under en bro en grå mulen regnig dag i en sunkig förort i europa.

Dessa kategorier är om hur många ser mig. Vissa ser mig även som mitt stjärntecken. Som är oxen. Till er säger jag bara att fast jag är spirituell så är stjärntecken inget för mig. Alla ni som har minsta lilla kunskap av stjärntecken och är en gnutta person kännare vet att jag inte är det minsta lik oxen. Jag är mest lik väduren i såfall. Med inslag av vattuman och skorpion. Vattumän brukar funka bra ihop men det gör inte jag helt med vattumän. Vattumän är oftast för stolta över att vara just vattumän. De ser sig som det bästa stjärntecknet. Sen funkar jag inte ihop med Lejon. Är du ett lejon dölj de egenskaperna när du är i närheten av mig annars kommer vi komma på kant ganska snabbt. För jag krusar ingen och stryker inte folk med hårs utan vidare. Vill ni höra smicker och bli malliga vänd er till någon annan. Tror ni att ni är kungar och vill mopsa upp er så tar jag ner er på jorden. Se mig som en lejon jägare. Min hund är trots allt en afrikansk lejon hund. De användes av lejon jägare i afrika. Shit jag var ganska insnöad på horoskop iallafall. Fast mest fördomar som ni märker. Horoskop är fördomar i mina ögon.

Detta blev visst en lång ego blogg om mig själv. Inte alls vad jag tänke från början. Men den  handlade visst om hur andra ser mig och kategoriserar mig på gott och ont men vissa rättelser från mig. Jag är ju betydligt mer komplex en det här som ni förstår. Ska jag beskriva en sak om mig så är det nog att jag längtar bort. Fast det är mer en hemlängtan. Jag vet itne vad jag längtar efter men jag känner att det är inte här jag ska vara. Inte i sverige, inte i europa. Någon annanstans. Jag längar efter fler likasinnade, efter person som förstår mig. jag vill bo i ett land där inte 99% är trygghetsnarkomaner. Jag känner mig för annorlunda. Jag känner att jag platsar inte in här.

Nästa blogg kommer bli i samma genre fast om vad jag stör mig på hos andra. Det ska bli en psykoanalys på min omgivning med många påhopp baserat på min enkla/breda (avgör själva) kunskap i ämnet. Denna bloggen varju hur andra ser på mig, Nästa blir hur jag ser på samhället fast bara saker jag stör mig på.

Jag är unik som alla andra...