Det är "inne" att ta sitt liv
Hej på er pappskallar...
Idag var det dags för en blogg. Jag har lagt märke till hur många det är som har bilder på sina pressar som handlar om ångest, blod, rakblad och självmord. Det är verkligen en inne grej att skära sig. Coolt tycker vissa. Så FAN heller säger jag. Har man misst flera vänner som tagit sitt liv så tycker man inte det är coolt. Många säger att de som säger att de ska ta sitt liv gör det inte. Men det är fel. Folk bara säger vad de tror men har oftast ingen som helst fakta bakom sina ord i den frågan. De flesta som tar sitt liv har berättat eller antytt det till någon innan de gjorde det.
Jag har jobbat med sådana personer så jag vet vad jag pratar om. Utav dem som försökt ta sitt liv men inte lyckats och fått hjälp är det hela 15% som tar sitt liv igen. Varje år tar ca 1500 personer sitt liv i Sverige. Det blir ca en var 6:e timma. Hur coolt är det?
Allt snack om självmord och självdestruktiva tankar måste tas på största allvar. Men hur ska man kunna göra det när det är inne att vara deprimerad. När någon visar mig ett självdestruktivt tankesätt eller beteende eller talar om att ta sitt liv, så lägger helt plötsligt den personen sitt liv i mina händer. Då är plötsligt jag ansvarig för det är ju min skyldighet som människa och vän att ge den personen den hjälp den så behöver om det gått så långt att den inte kan söka den hjälpen själv.
Men vad händer då när personen bara gjorde det för att vara "inne"? När jag pratar med personens föräldrar & kurator bakom dennes rygg vad händer då? Jag tror att personen skulle hata mig och säga att allt är mitt fel att de inte kan med att åka till skolan eller inte orkar vara hemma på av att föräldrarna är "jobbiga". Då blir de nog sura när det enda man gjort var att vara en riktig vän och fattat ett jobbigt men moget beslut att ta ansvaret och försöka göra sitt bästa för att lösa situationen.
Vad händer om jag inte bryr mig för att jag tror att personen inte menade allvar för att personen i fråga bara ville vara "på"? Jo personen uppfattar mig som den enda de kunde lite på och sa det till mig men att jag inte brydde mig. Då får personen ännu en anledning att ta sitt liv. Personen gör så och jag står som en idiot kvar och tar på mig all skuld. Kan inte se de gemensamma vännerna i ögonen. Vågar inte gå på begravningen och våger inte prata om det med någon. För de skulle aldrig förstå. För hur kan jag skylla på att "alla gör så idag"?
Visst kan det vara coolt att ha en bild när någon ligger i fosterställning med uppskärda armar på sin press när man är 13. Men det är för att man inte har misst någon på det viset. Vi som har det får ett smärtsamt minne varje gång, och det dyker upp bilder i huvudet om hur det såg ut när just min vän tog sitt liv. Bilder man kämpat med i flera år för att få urskallen ploppar upp nu ännu mer detalj rika.
Om jag lägger upp en bild på min arm när jag skärt mig är det coolt då? Om jag skär och tar mitt liv är det häftigt? Kan inte någon visa mig vad som är så facinerande med döden och att ta sitt liv så att jag kan förstå mina vänner som dött.
Är det ok att skylta och flagga med saker som andra gjort för att ta sitt liv och som så många andra mår dåligt av pga att att de mist någon. Är inte det ganska respektlöst?
Jag bara undrar....
Idag var det dags för en blogg. Jag har lagt märke till hur många det är som har bilder på sina pressar som handlar om ångest, blod, rakblad och självmord. Det är verkligen en inne grej att skära sig. Coolt tycker vissa. Så FAN heller säger jag. Har man misst flera vänner som tagit sitt liv så tycker man inte det är coolt. Många säger att de som säger att de ska ta sitt liv gör det inte. Men det är fel. Folk bara säger vad de tror men har oftast ingen som helst fakta bakom sina ord i den frågan. De flesta som tar sitt liv har berättat eller antytt det till någon innan de gjorde det.
Jag har jobbat med sådana personer så jag vet vad jag pratar om. Utav dem som försökt ta sitt liv men inte lyckats och fått hjälp är det hela 15% som tar sitt liv igen. Varje år tar ca 1500 personer sitt liv i Sverige. Det blir ca en var 6:e timma. Hur coolt är det?
Allt snack om självmord och självdestruktiva tankar måste tas på största allvar. Men hur ska man kunna göra det när det är inne att vara deprimerad. När någon visar mig ett självdestruktivt tankesätt eller beteende eller talar om att ta sitt liv, så lägger helt plötsligt den personen sitt liv i mina händer. Då är plötsligt jag ansvarig för det är ju min skyldighet som människa och vän att ge den personen den hjälp den så behöver om det gått så långt att den inte kan söka den hjälpen själv.
Men vad händer då när personen bara gjorde det för att vara "inne"? När jag pratar med personens föräldrar & kurator bakom dennes rygg vad händer då? Jag tror att personen skulle hata mig och säga att allt är mitt fel att de inte kan med att åka till skolan eller inte orkar vara hemma på av att föräldrarna är "jobbiga". Då blir de nog sura när det enda man gjort var att vara en riktig vän och fattat ett jobbigt men moget beslut att ta ansvaret och försöka göra sitt bästa för att lösa situationen.
Vad händer om jag inte bryr mig för att jag tror att personen inte menade allvar för att personen i fråga bara ville vara "på"? Jo personen uppfattar mig som den enda de kunde lite på och sa det till mig men att jag inte brydde mig. Då får personen ännu en anledning att ta sitt liv. Personen gör så och jag står som en idiot kvar och tar på mig all skuld. Kan inte se de gemensamma vännerna i ögonen. Vågar inte gå på begravningen och våger inte prata om det med någon. För de skulle aldrig förstå. För hur kan jag skylla på att "alla gör så idag"?
Visst kan det vara coolt att ha en bild när någon ligger i fosterställning med uppskärda armar på sin press när man är 13. Men det är för att man inte har misst någon på det viset. Vi som har det får ett smärtsamt minne varje gång, och det dyker upp bilder i huvudet om hur det såg ut när just min vän tog sitt liv. Bilder man kämpat med i flera år för att få urskallen ploppar upp nu ännu mer detalj rika.
Om jag lägger upp en bild på min arm när jag skärt mig är det coolt då? Om jag skär och tar mitt liv är det häftigt? Kan inte någon visa mig vad som är så facinerande med döden och att ta sitt liv så att jag kan förstå mina vänner som dött.
Är det ok att skylta och flagga med saker som andra gjort för att ta sitt liv och som så många andra mår dåligt av pga att att de mist någon. Är inte det ganska respektlöst?
Jag bara undrar....
Kommentarer
Postat av: L
Hemskt och mycket tänkvärt inlägg. Bra, skrivet.
Trackback
