Blir man lycklig av psykologi?
Dags för en gästblogg.
Det roliga med denna bloggen är att jag kopierat den från min väns blogg (momojord.wordpress.com) och klistrat in här innan jag bett om tillåtelse. Han heter Momo och har rest runt en del i världen. Han är med i samma eldförening som mig (Eldsjäl.org) och är en av de mest softa människor jag känner. Momo var med och seglade i somras och visade sig vara en mästare på navigation. Han var även kock på segelbåten och bjöd på förstklassig vegetarisk mat varje dag.
Det första minnet jag har av Momo var från ett eldträningsläger (CBY - Camp Burn Yourself) i Norrtälje 2006. Där satt han i chillen och läste "sagor" ur sin bok "feberyra" som han senare gav ut. Det var svårt att hålla ögonen öppna i chillen när han läste. Inte för att hans bok var tråkig, tvärt om, Men det finns en anledning till att man läser sagor för barn som ska sova. På CBY är vi alla barn.
Så har skrev Momo i sin blogg idag.
Jag har ägnat ett gäng universitetsår till psykologistudier. En gång i tiden trodde jag det var en väg till frid. Att studera det mänskliga sinnet, förändra det som tynger oss och därmed bli hela och fullkomliga människor. Stora män (för det är nästan bara män) med så insiktsfulla tankar om vårt inre att det grundar en hel vetenskaplig disciplin — de måste ha något att komma med.
Eller?
Egentligen kan man värdera alla psykologiska teoribildningar, åtminstone de som berör individens inre, utefter en enda måttstock. Leder de till varaktig lycka, frid, inre tillfredsställelse? Levde dess grundare så? För vad är det annars för mening att undersöka vårt inre, om inte för att förstå oss själva och skapa oss bättre liv?
Freud, den stora anfadern till vår moderna psykologi, fokuserade på neuroser och lidande, skrev böcker om hur kulturen förstör oss genomatt stå i kontrast till vårt mörka djuriska inre som vi ständigt måste vara på vakt mot. Jung? En liten bit på vägen med tanken om det kollektivt omedvetna, men ingen har nog funnit lyckan genom att kalla sig Jungian. Behavioristerna? De sysslade med beteende och manipulation, ville efterlikna den kalla naturvetenskapen och bortsåg egentligen från det mänskliga psyket. Maslow och den humanistiska grenen? De var förvisso också på rätt väg, men ofta genom intellektualiserade teoribildningar, där självförverkligande ses som något slags utopiskt mål.
Jag vet inte om någon utav dem dog med ett leende på sina läppar. Freudianerna för att de bara fokuserade på sjukdom och lidande, men det finns ett mer gemensamt misstag de alla gjorde. Överdrivet intellektualiserande. De fokuserade bara på tanken, precis som alla andra. De var barn av sin tid. Cogito, ergo sum, jag tänker, alltså finns jag, myntade Descartes på 1600-talet. Han likställde alltså sitt varande med tänkande, en devis som hela vårt samhälle är uppbyggt runt.Att tänka är inte att vara — tanken leder oss bort från varandet, från här och nu. Tanken tar oss till det förflutna, till framtiden, men aldrig till här och nu. Ett ögonblick kan inte tänkas, det kan bara upplevas.
Och däri ligger kärnan som psykologin sökt. Här och nu, i ögonblickets närvaro, finns inga problem, inget lidande. Accepterar man situationen och ögonblicket och bara är, då kan ingenting annat än frid finnas. Så snart man börjar identifiera sig med tankar, sätta etiketter på känslor och bedöma dem som bra eller dåliga, då kan lidandets hjul börja snurra, men utan tankar, utan etiketter, i ögonblicket, där finns bara varande.
Tankens kraft är stark, och rätt använd är den ett kraftigt verktyg. Men lär dig ha kontroll över tankarna, låt inte dem kontrollera dig, låt dig inte ryckas iväg av dem. Det är i tankarna man lider för sitt förflutna, i ett slags offermanér. Det är i tankarna man är stressad eller rädd över framtiden. Ett förflutet och en framtid som inte finns — de finns bara i tankarna. Här och nu finns bara… varande. Närvaro. Och med det blir ögonblickets frid tillgängligt. Och det är stort. Här och nu finns inga problem, inget lidande — de skapar sig själva när du inte är närvarande.
Buddha var en av de många som fattade grejen, likväl som många andra kloka människa före och efter honom. Läran är mycket enkel — lär dig stilla ditt sinne och var närvarande varje ögonblick. Iaktta tankar, känslor och impulser, men slukas inte av dem. Lyckan, kärleken, friden finns alltid närvarande här och nu, bara man släpper illusionen om framtid och förflutet — illusionen om att tiden skulle vara linjär, eller att du skulle vara åtskiljd från allting annat.
Så medan psykologer tänker och analyserar och skriver högvis med böcker om det mänskliga sinnet, vänd dig istället mot solen, känn dess strålar värma ditt ansikte och le. Du är precis just här, precis just jnu. det finns ingen annanstans, det finns inget förflutet, det finns ingen framtid. Inte precis just nu. Och här finns lyckan, kärleken och friden. I varje ögonblick. Här och nu. Och nu. Och nu. Och nu.
Momo är killen som får min blogg att verka ytlig.
Kolla hans blogg då och då. Han är fylld med sköna filosofier.
http://momojord.wordpress.com/
http://www.feberyra.se/
http://www.sorme.se/
But what do i eat?
Ja hopp, nu vad det dags för en gästblogg igen.
Min vän Alexandra "Alex" Thedeby förgyller återigen våra liv med sin underbara blogg.
Ikväll handlar den om maten i Amerika. Här får ni en djupdykning i snabbmatskulturen där hon för tillfället bor och arbetar som au pair. När man läser denna bloggen vill man verkligen åka till Amerika. Iallafall jag, för att resa för mig är til 50% matupplevelser. och till skillnad från Alex så tycker jag att skräpmat är ett gudasänt påfund =)
Hennes blogg adresss är:
Detta inlägg är tillägnat Frillo, en mästerpoiare som jag träffade genom teatern för några år sedan och som skriver grymma blogginlägg. Han har länge efterfrågat ett inlägg om amerikansk mat, så för att göra honom och alla andra nyfikna till lags kommer här en sammanfatting om vad man bör/inte bör äta om man kommer hit.
Att Amerika är förknippat med skräpmat llär väl knappast komma som en nyhet för någon. Säg USA co det första som fladdrar förbi din inre blick är Mc Donalds-enblemet. Hamburgare, pommes frites, pizzaslisar drypande av fett och litervis med Coca Cola är vad man föreställer sig ingå i en amerikans lunchlåda. Då jag inte är speciellt förtjust i, med undantag av pizza, skräpmat kände jag mig inte alltför sugen på att tillbringa ett helt år i snabbmatens meka. Faktum är att jag aldrig har tyckt om hamburgare och äcklas av pommes frites samt tycker att läsk bara smakar socker. Bilden man har av den klassiska amerikanen är en smällfet person iklädd mjukisdress och reklamt-shirt. (Måste tyvärr meddela att den sista delen av beskrivningen faktiskt stämmer, de flesta amerikaner har ingen känsla för mode.) Som tjej med alla viktfobier det innebär var det inte helt utan panik jag tänkte på hur jag skulle se ut efter ett år tillsammans med dessa ohälsosamma människor. Innan jag åkte lät jag alla mina kompisar skriva en hälsning i en bok som jag sedan tog med mig. Den vanligaste frasen var "Ha ett bra år i USA och gå inte upp för mycket i vikt". Annat vanligt förekommande var "Vi får väl se om vi känner igen dig om ett år" eller "Försök lära amerikanerna lite vettiga matvanor". Min största rädsla inför året var faktiskt att det inte skulle finnas någon mat att tycka om, men det visade sig lyckligvis, eller olyckligtvis kanske man ska säga, att så inte var fallet.
Då folk frågar mig vad jag saknar mest med Sverige, förutom familj och kompisar såklart, säger jag godis, pizza och Oboy-pulver. Inte vad man hade förväntat sig direkt och jag ska snart göra en utvärdering om olika amerikanska livsmedel som förklarar varför, men första ska jag bara ta och reda ut några missuppfattningar om amerika och mat som är vanligt förekommande. För det första så är inte alla amerikaner feta, visst finns de men jag har faktiskt inte sett så många, men jag tror det beror mycket påvilken samhällsklass du tillhör. Där jag bor äts det lite, men tränas desto mer. Här finns inte en tjock människa att se ens med kikare. Min värdfamilj lever (omedvetet) efter GI metoden, nästan. Det är mycket grönsaker och lite kolhydrater som gäller och de äter inte mer än en gång om dagen, ibland två. Det som är lite svårt att förstå är hur vuxna som lever så nyttigt kan köpa sådan skit till sina barn. Min värdmamma köper hem Mac&Cheese, tacorolls och chicken nuggets, vilket jag dock ine ger barnen om jag kan undvika. Sedan jag kom hit har de minsann fått äta blomkålssoppa och kyckling med wookade grönsaker. Jag vägrar också låta dem ha annat snack än frukt, för det mesta. Att äta kakor eller salta kringlor mellan måltiderna tycker jag är lika onödigt som att ha efterätt varje dag, vilket de också är vana vid. Problemet för min del är att det alltid finns en massa godsaker i skafferiet som man aldrig ahde hemma, och det är så lätt att gå och småäta då man är hungrig. Inte bra!
Något som jag verkligen lärt mig uppskatta och definitivt kommer att ta med mig hem är alla apertisers de har här. Fredag/lördagkvällar då man har middag med vännerna, vilket man har varje helg, ställs det alltid fram crackers eller tacochips med ett antal olika dipper och ostar som man kan gå och knapra på medan man vänar på att maten ska bli klar. Väldigt trevligt, men om man inte behärskar sig kan man äta sig mätt på dessa gottiheter innan maten är klar, för det brukar ta en tid. Mina favoriter är getostdipp med vitlök och basilika samt en varm dipp med philladelphiaost, chilibönor och smält ost. Det finns en hel uppsjö av goda crackes (kex) söta som salta som man lätt kan bli beroende av. Chips finns ocksjå i sammriga smaker, inte vanliga potatischips som vi har hemma, utan med tacochips eller doritos. Upptäckte doritos på en fest där jag proppade i mig en hel påse själv mitt i natten då jag blev sugen.
Efter att ha avhandlat förrätterna känns det naturligt att gå in på själva maten. Här finns fler snabbmatskedjor än man kan räknna till, eller kan testa på ett år. Inte för att jag har gått in för det så där himla mycket. Burger King eller KFC är inget jag längtar efter. Har varit ute och ätit en hel del, men mestadels kinesiskt, italienskt eller sushi (som jag har lärt mig tycka om sedan jag kom hit). Igår var vi på Buffalo Chickenwings och det var faktiskt riktigt gott. Om det är något de är bra på här så är det att grilla. Amerikasnsk barbeq är det bästa! Köttskivor som är 5cm tjocka och grillsåser i mängder, plus en bra kock såklart, gör detta möjligt. Pizza är inget att ha här. Längtar efter kebabpizza så jag kan dö! De flesta pizzor har tjock botten, men det finns ibland med tunn. Vanligaste sorten är med enbart tomatsås och ost. Vidrigt! Annars är pizza med peperoni (salami) vanligt. Har lyckats hitta några ställen där man kan få lite mer på pizzorna bl.a. åt jag pizza med broccoli, fetaost och oliver förra veckan..
Efter att ha klarat av maten är det väl dags att gå över på det största avsnittet - Sötsaker. Vad ni än tror om amerikanskt godis kan jag säga att det är äckligt! Godis är definitift inget de vet något om i det här landet. Plockgodis går inte att få tag på. Det som finns är hårda karameller som smakar tvål eller sega godisar med enbart färgämne och gelatin. Visst finns det choklad, men den är en stor besvikelse. Hersheys smakar knappt någonting alls och som annat alternativ finns endast Reesys med jordnötssmör i. Annars kan man alltid testa på söta popcorn eller något annat läskande. Om du vill ha något du känner igen kan du köpa en snickers eller kikkat som smakar som hemma. Det mest typiska amerikanska godiset är såklart m&m:s i alla färger och varianter, inte heller någon personlig favorit. Som tur är finns IKEA där man kan köpa marabou, ahlgrens bilar och kexchoklad. Plockgodis står alltid högst upp på önskelistan till föräldrarna där hemma. Nej som sagt, godiset är inget att ha, men glassen däremot - WOW! Alla känner väl till, och har annars missat något stort, Ben&Jerry´s glass. Är något av det bästa som finns! De finns i ALLA smaker med precis vad man vill ha i: brownies, cookiedough, nötter, kolasås etc. Om man vill gå ut och äta glass finns det ett fantastiskt ställe som heter Coldstone där de mixar vilka sorter som helst med valfria tillbehör såsom godis, frukt, kakor eller såser. Starkt beroendeframkallande! Även andra kedjor kan konkurera, berättade i ett tidigare inlägg om Kitchen Zink som jag åt med några polare. En gigantsk skål fylld till bredden med glass, frukt och grädde. Vi var fyra personer som delade och alla åt tills de höll på att spy och då återstod halva skålen.
Nu har jag, i ämnet sötsaker, kommit fram till avsnittet om kakor andra bakverk. Det finns många goda kakor, främst cookies med chocolatechip, vilket man t.om. kan köpa som deg och klicka upp på en plåt, skjutsa in i ugnen och njuta av varma tillsammans med vaniljglass. Känner ni hur det va´ttnas i munnen? Andra vanligt förekommande bakverk är cupcakes (muffins med glasyr) och såklart munkar. Amerika och munkar är ett kapitel för sig. "America run om Dunkins" är sloganen för den berömda kedjan Dunkin Donuts, och den stämmer säkert ganska bra. Inte heller munkar är något jag är överdrivet förtjust i, men det kan vara gott ibland. Upptäckte baberian créme för ett tag sedan, vilket faktiskt var riktigt gott. Kakor i alla ära, men tårtorna är inget att ha. Den klassiska tårtan består enbart av torr (inte alls som vår goda) sockerkaka täckt av frosting (blandning mellan smörkräm och grädde, som inte smakar speciellt mycket). Ibland kan de lyxa till det lite och ha hållonkräm eller något annat som fyllning, men inte vanligtvis.
Efter allt mat och alla sötsaker känns det dags för lite drycker. Läsk finns såklart överallt, men inte heller detta är något som dricks i min familj. Klassikern är Diet coke, vad annars i detta dubbelmoralens land. Smaksatt vatten eller lemonade är också populärt. Mjölk dricks en hel del, iallafall hos familjerna härikring, och finns i allt från soyjamjölk med vaniljsmak till fatfree organic milk. Måste bara sticka in med en kommentar om den fettfria mjölken: mjölk är bokstavligt talat fett i vatten, så vad är det i fatfree milk?! Själv dricker jag mycket te, mestadels grönt kofeinfritt som min värdmamma envisas med att köpa. Kaffe, som jag drack nästan dagligen hemma, dricker inte min familj, men som tur är finns Starbucks coffe, en av de definitift bästa kedjorna i hela landet. Är ett riktigt ungdomsställe och har verkligen ALLT i kaffeväg. Där är kaffet faktiskt starkt som omväxling till det annars svaga och blaskiga kaffet man får här.
Som avslutning på detta löjligt långa inlägg tänkte jag nämna något om amerikansk frukost som är ett kapitel för sig. Om man kommer från Sverige och är van vid grovft bröd, kokt ägg och filmjölk med musli till frukost är omställning att vänta. Tjocka pannkakor dränkta i lönnsirap, scrambeld eggs eller sockerflingor är vad som serveras i många amerikanska hem. Vanliga "pålägg" är peanuttbutter and jelly samt creamchees and honey. Inte heller här är min familj speciellt klassisk. Själv äter jag havregrynsgröt med banan till frukost alternativt te med ost- och gurkmacka. Barnen kan ibland äta honeynutcherios och på helgerna pannkakor, men det finn definitift de som äter värre. Om man ska äte utefrukost är bagels supersmarrigt och finns ägen de i alla varianter.
Där fick ni en regäl beskriving om vad som finns att äta här i landet. Skulle kunna skriva otaliga sidor i detta ämne, men jag tror att ni har info så att ni kan klar er ett tag framöver. Så vad tycker jag själv om den amerikanska maten? Definitift bättre än vad jag trodde, men detta beror nog främst på att jag har haft turen att hamna i en familj som är grymma på att laga mat! Wow vilka måltider jag har fått här - nyttiga, avancerade och lika goda som på restaurang. Min värdpppa är en mästare på italiensk mat. Då jag kom till au pairskolan, där jag tillbringade mina första dagar i landet, besannades mina värsta farhågor då vi fick friterat varenda dag och flingor lika godisar till frukost, men där jag bor nu kan jag nuta riktigt av maten. Jag tränar mycket och försöker vara "nyttig i amerika" men har ändå skaffat mig några dåliga vanor vad det gäller sötsaker i veckorna, och något kilo har jag llagt på mig ( men jag säger inte att det inte kan vara muskler! Häromdagen upptäckte jag något mistänkt likt översta delen av ett sexpack). Så vissa saker kommer jag att sakna då jag kommer hem, men det finns inget som slår lösgodis!
Att Amerika är förknippat med skräpmat llär väl knappast komma som en nyhet för någon. Säg USA co det första som fladdrar förbi din inre blick är Mc Donalds-enblemet. Hamburgare, pommes frites, pizzaslisar drypande av fett och litervis med Coca Cola är vad man föreställer sig ingå i en amerikans lunchlåda. Då jag inte är speciellt förtjust i, med undantag av pizza, skräpmat kände jag mig inte alltför sugen på att tillbringa ett helt år i snabbmatens meka. Faktum är att jag aldrig har tyckt om hamburgare och äcklas av pommes frites samt tycker att läsk bara smakar socker. Bilden man har av den klassiska amerikanen är en smällfet person iklädd mjukisdress och reklamt-shirt. (Måste tyvärr meddela att den sista delen av beskrivningen faktiskt stämmer, de flesta amerikaner har ingen känsla för mode.) Som tjej med alla viktfobier det innebär var det inte helt utan panik jag tänkte på hur jag skulle se ut efter ett år tillsammans med dessa ohälsosamma människor. Innan jag åkte lät jag alla mina kompisar skriva en hälsning i en bok som jag sedan tog med mig. Den vanligaste frasen var "Ha ett bra år i USA och gå inte upp för mycket i vikt". Annat vanligt förekommande var "Vi får väl se om vi känner igen dig om ett år" eller "Försök lära amerikanerna lite vettiga matvanor". Min största rädsla inför året var faktiskt att det inte skulle finnas någon mat att tycka om, men det visade sig lyckligvis, eller olyckligtvis kanske man ska säga, att så inte var fallet.
Då folk frågar mig vad jag saknar mest med Sverige, förutom familj och kompisar såklart, säger jag godis, pizza och Oboy-pulver. Inte vad man hade förväntat sig direkt och jag ska snart göra en utvärdering om olika amerikanska livsmedel som förklarar varför, men första ska jag bara ta och reda ut några missuppfattningar om amerika och mat som är vanligt förekommande. För det första så är inte alla amerikaner feta, visst finns de men jag har faktiskt inte sett så många, men jag tror det beror mycket påvilken samhällsklass du tillhör. Där jag bor äts det lite, men tränas desto mer. Här finns inte en tjock människa att se ens med kikare. Min värdfamilj lever (omedvetet) efter GI metoden, nästan. Det är mycket grönsaker och lite kolhydrater som gäller och de äter inte mer än en gång om dagen, ibland två. Det som är lite svårt att förstå är hur vuxna som lever så nyttigt kan köpa sådan skit till sina barn. Min värdmamma köper hem Mac&Cheese, tacorolls och chicken nuggets, vilket jag dock ine ger barnen om jag kan undvika. Sedan jag kom hit har de minsann fått äta blomkålssoppa och kyckling med wookade grönsaker. Jag vägrar också låta dem ha annat snack än frukt, för det mesta. Att äta kakor eller salta kringlor mellan måltiderna tycker jag är lika onödigt som att ha efterätt varje dag, vilket de också är vana vid. Problemet för min del är att det alltid finns en massa godsaker i skafferiet som man aldrig ahde hemma, och det är så lätt att gå och småäta då man är hungrig. Inte bra!
Något som jag verkligen lärt mig uppskatta och definitivt kommer att ta med mig hem är alla apertisers de har här. Fredag/lördagkvällar då man har middag med vännerna, vilket man har varje helg, ställs det alltid fram crackers eller tacochips med ett antal olika dipper och ostar som man kan gå och knapra på medan man vänar på att maten ska bli klar. Väldigt trevligt, men om man inte behärskar sig kan man äta sig mätt på dessa gottiheter innan maten är klar, för det brukar ta en tid. Mina favoriter är getostdipp med vitlök och basilika samt en varm dipp med philladelphiaost, chilibönor och smält ost. Det finns en hel uppsjö av goda crackes (kex) söta som salta som man lätt kan bli beroende av. Chips finns ocksjå i sammriga smaker, inte vanliga potatischips som vi har hemma, utan med tacochips eller doritos. Upptäckte doritos på en fest där jag proppade i mig en hel påse själv mitt i natten då jag blev sugen.
Efter att ha avhandlat förrätterna känns det naturligt att gå in på själva maten. Här finns fler snabbmatskedjor än man kan räknna till, eller kan testa på ett år. Inte för att jag har gått in för det så där himla mycket. Burger King eller KFC är inget jag längtar efter. Har varit ute och ätit en hel del, men mestadels kinesiskt, italienskt eller sushi (som jag har lärt mig tycka om sedan jag kom hit). Igår var vi på Buffalo Chickenwings och det var faktiskt riktigt gott. Om det är något de är bra på här så är det att grilla. Amerikasnsk barbeq är det bästa! Köttskivor som är 5cm tjocka och grillsåser i mängder, plus en bra kock såklart, gör detta möjligt. Pizza är inget att ha här. Längtar efter kebabpizza så jag kan dö! De flesta pizzor har tjock botten, men det finns ibland med tunn. Vanligaste sorten är med enbart tomatsås och ost. Vidrigt! Annars är pizza med peperoni (salami) vanligt. Har lyckats hitta några ställen där man kan få lite mer på pizzorna bl.a. åt jag pizza med broccoli, fetaost och oliver förra veckan..
Efter att ha klarat av maten är det väl dags att gå över på det största avsnittet - Sötsaker. Vad ni än tror om amerikanskt godis kan jag säga att det är äckligt! Godis är definitift inget de vet något om i det här landet. Plockgodis går inte att få tag på. Det som finns är hårda karameller som smakar tvål eller sega godisar med enbart färgämne och gelatin. Visst finns det choklad, men den är en stor besvikelse. Hersheys smakar knappt någonting alls och som annat alternativ finns endast Reesys med jordnötssmör i. Annars kan man alltid testa på söta popcorn eller något annat läskande. Om du vill ha något du känner igen kan du köpa en snickers eller kikkat som smakar som hemma. Det mest typiska amerikanska godiset är såklart m&m:s i alla färger och varianter, inte heller någon personlig favorit. Som tur är finns IKEA där man kan köpa marabou, ahlgrens bilar och kexchoklad. Plockgodis står alltid högst upp på önskelistan till föräldrarna där hemma. Nej som sagt, godiset är inget att ha, men glassen däremot - WOW! Alla känner väl till, och har annars missat något stort, Ben&Jerry´s glass. Är något av det bästa som finns! De finns i ALLA smaker med precis vad man vill ha i: brownies, cookiedough, nötter, kolasås etc. Om man vill gå ut och äta glass finns det ett fantastiskt ställe som heter Coldstone där de mixar vilka sorter som helst med valfria tillbehör såsom godis, frukt, kakor eller såser. Starkt beroendeframkallande! Även andra kedjor kan konkurera, berättade i ett tidigare inlägg om Kitchen Zink som jag åt med några polare. En gigantsk skål fylld till bredden med glass, frukt och grädde. Vi var fyra personer som delade och alla åt tills de höll på att spy och då återstod halva skålen.
Nu har jag, i ämnet sötsaker, kommit fram till avsnittet om kakor andra bakverk. Det finns många goda kakor, främst cookies med chocolatechip, vilket man t.om. kan köpa som deg och klicka upp på en plåt, skjutsa in i ugnen och njuta av varma tillsammans med vaniljglass. Känner ni hur det va´ttnas i munnen? Andra vanligt förekommande bakverk är cupcakes (muffins med glasyr) och såklart munkar. Amerika och munkar är ett kapitel för sig. "America run om Dunkins" är sloganen för den berömda kedjan Dunkin Donuts, och den stämmer säkert ganska bra. Inte heller munkar är något jag är överdrivet förtjust i, men det kan vara gott ibland. Upptäckte baberian créme för ett tag sedan, vilket faktiskt var riktigt gott. Kakor i alla ära, men tårtorna är inget att ha. Den klassiska tårtan består enbart av torr (inte alls som vår goda) sockerkaka täckt av frosting (blandning mellan smörkräm och grädde, som inte smakar speciellt mycket). Ibland kan de lyxa till det lite och ha hållonkräm eller något annat som fyllning, men inte vanligtvis.
Efter allt mat och alla sötsaker känns det dags för lite drycker. Läsk finns såklart överallt, men inte heller detta är något som dricks i min familj. Klassikern är Diet coke, vad annars i detta dubbelmoralens land. Smaksatt vatten eller lemonade är också populärt. Mjölk dricks en hel del, iallafall hos familjerna härikring, och finns i allt från soyjamjölk med vaniljsmak till fatfree organic milk. Måste bara sticka in med en kommentar om den fettfria mjölken: mjölk är bokstavligt talat fett i vatten, så vad är det i fatfree milk?! Själv dricker jag mycket te, mestadels grönt kofeinfritt som min värdmamma envisas med att köpa. Kaffe, som jag drack nästan dagligen hemma, dricker inte min familj, men som tur är finns Starbucks coffe, en av de definitift bästa kedjorna i hela landet. Är ett riktigt ungdomsställe och har verkligen ALLT i kaffeväg. Där är kaffet faktiskt starkt som omväxling till det annars svaga och blaskiga kaffet man får här.
Som avslutning på detta löjligt långa inlägg tänkte jag nämna något om amerikansk frukost som är ett kapitel för sig. Om man kommer från Sverige och är van vid grovft bröd, kokt ägg och filmjölk med musli till frukost är omställning att vänta. Tjocka pannkakor dränkta i lönnsirap, scrambeld eggs eller sockerflingor är vad som serveras i många amerikanska hem. Vanliga "pålägg" är peanuttbutter and jelly samt creamchees and honey. Inte heller här är min familj speciellt klassisk. Själv äter jag havregrynsgröt med banan till frukost alternativt te med ost- och gurkmacka. Barnen kan ibland äta honeynutcherios och på helgerna pannkakor, men det finn definitift de som äter värre. Om man ska äte utefrukost är bagels supersmarrigt och finns ägen de i alla varianter.
Där fick ni en regäl beskriving om vad som finns att äta här i landet. Skulle kunna skriva otaliga sidor i detta ämne, men jag tror att ni har info så att ni kan klar er ett tag framöver. Så vad tycker jag själv om den amerikanska maten? Definitift bättre än vad jag trodde, men detta beror nog främst på att jag har haft turen att hamna i en familj som är grymma på att laga mat! Wow vilka måltider jag har fått här - nyttiga, avancerade och lika goda som på restaurang. Min värdpppa är en mästare på italiensk mat. Då jag kom till au pairskolan, där jag tillbringade mina första dagar i landet, besannades mina värsta farhågor då vi fick friterat varenda dag och flingor lika godisar till frukost, men där jag bor nu kan jag nuta riktigt av maten. Jag tränar mycket och försöker vara "nyttig i amerika" men har ändå skaffat mig några dåliga vanor vad det gäller sötsaker i veckorna, och något kilo har jag llagt på mig ( men jag säger inte att det inte kan vara muskler! Häromdagen upptäckte jag något mistänkt likt översta delen av ett sexpack). Så vissa saker kommer jag att sakna då jag kommer hem, men det finns inget som slår lösgodis!
Japp det var allt från Alex denna gången. Önskar att mina bloggar vore lika lösvärda men vad slår en blogg om amerikansk skräpmat?
Ni som vill läsa mer bloggar från henne kan gå in på http://nyttigiamerika.blogg.se/
Tack Alex, du är en underbar människa som tar dig tid att förgylla våran lördagskväll! =)
History is made
Japp då var det dags för en gästblogg igen.
Denna gången är det min vän Alexandra "Alex" Thedeby som är förärar min blogg men sitt inlägg.
Alex och jag träffades när vi spelade teater tillsammans för några år sedan. Hon är numera au pair i Amerika och skriver om sin vardag där i sin blogg:
http://nyttigiamerika.blogg.se/
Jag har alltid gillat teater människor. Alex är en tvättäkta teatermänniska.
Så här skrev hon om valet i USA
Tycka vad man vill om USA, men man kan inte undgå att det är det land med störst inflytande över världspolitiken. Valet av dess ledare är därför, inte överrsakande, något som följs med spänning världen över. Därför är jag extra glad att jag får tillfälle att vara på plats i landet just då det sker och följa rekationerna på hemmaplan så att säga. I våras då nominerinarna av de båda partiernas kandidater pågick som bäst följde jag med i tidningarna för att se vem av Obama och Klinton, då det blivit fastställt att Mc Cain skulle bli Republikanernas kandidat, som skulle skriva historia och bli Amerikas första svarta/kvinnliga möjliga president. Sedan jag kom hit har jag naturligtvis varit ännu mer engagerad och med stigande intresse följt debatter och raklamkampanjer. Jag måste medge att utgången av valet inte blivit den jag trott. Även om rapporter om Obamas ledning var jag ganska övertygad om att Amerikanerna i sista stund skulle fega ur och rösta som det förväntades av dem. Glädjande nog hade de guts nog att visa världen en annan sida en den mna har av Amerika som ett på måmga sätt konservativt land. Jag tror att det amerikanska folket just nu skaffat sig respekt i många delar av världen för det nytänkande de visade i tisdags.
Jag kan säga att så jag åkte hit hade jag en ganska klar åsikt om vem jag tyckte skulle vinna, svensk som jag är. En tid i landet och diverse samtal med olika amerikaner fick mig dock att bli lite mer öppen. Jag insåg att USA är ett land med en helt annan historia och kultur än Sverige och att oavsett vem som vann kommer det aldrig att bli likadant, det är emot allt vad Amerika står för. Jag förstod att det varit lite naivt att tro mig veta vad som är bäst för Amerika då jag aldrig ens varit här på semester, än mindre vetat vad det innebär att vara en del av "The greatest nation in the world". I själva verket hade jag ingen aning om vad som var bäst för Amerika, jag visste bara vad jag ansåg om USA:s sätt att framstå som världens härskare/hjälpare. Jag hade iallafall vett nog att hålla låg profil och faktiskt lyssna på och ta åt mig av vad de som bott här hela sina liv hade för syn på valet och dess kandidater.
USA är en nation med relativt kort historia som bygger på människors vilja att arbeta och slita för att bygga upp en framtid för sig själva och sitt land. Att vara amerikan innebär att vara stolt över sitt land och att viga sitt liv åt att föra det framåt för att skapa en ljus framtid för sina efterkommande. Viljan att arbeta är det som driver landet framåt, och visst är det så. Utan en drivkraft att åstadkomma något skulle utveckling aldrig ske, titta bara på länder som strävar efter att motverka förändring och hur långt efter de hamnat på grund av detta. Som svensk och relativt opatriotisk är det lite svårt att förstå hur det är att var stolt över sitt land. Själv har jag haft extra svårt att förstå mig på den nästan barnsliga beundran alla har för militären och de "hjältar" som alla soldater är. Kritisera USA och du får en motattack av argument för hur mycket de har gjort för världen och för dig. Hade de inte ingripit i Andra Världskriget hade Europa styrts av Tyskland, och stoppade ju faktiskt kommunismen. Visst var det bra gjort, men hur många av dagens amerikaner var en del av det? Vad har de fått ut av det de gjort för att "hjälpa" de senaste fyrtio åren? Tyvärr är alla amerikaner uppväxta med läran om deras lands storhet som ibland kan vara något vinklad. Som svensk är jag väldigt tacksam att jag har haft möjlighet att få komma ut och resa och se olika delar av världen. Många uppväxta i USA har aldrig varit utanför sin delstat och har ingen aning om hur världen utanför landets gränser ser ut eller fungerar. Därför är det lite skrämmande att tänka sig att det är dessa personer, bland andra, som ska vara med och fatta det beslut som i så stor frad påverkar resten av den värld de vet så lite om.
Då Obama först ställde upp som kandidat ställde sig många frågan om USA "var redo" för en svart president. Om man över huvud taget ställer en sådan fråga tycker jag svaret är ganska självklart. Mot alla ods så lyckades han iallafall vinna, ganska överlägset dessutom coh det tycker jag visar på att det amerikanske folket är ute efter förändring. Åtta år med Bush som president har ställt till med en hel del. Folk är trötta på kriget i Irak som aldrig verkar ta slut och med den djupaste ekonomiska krisen på årtionden är det inte värt att satsa på samma kort igen. Visst är John Mc Cain inte George W Bush, men de är från samma parti vilket innebär att de har samma grundläggande värderingar. Detta plus det faktum att han är den första färgade kandidaten méd en chans till chefspositionen fällde avgörandet. Aldrig förr har så många svarta röstat och naturligtvis finns det de som säger, däribland min värdpappa som är praktexemplet på en republikan, att han vann på grund av sin hudfärh. Bullshit! Över hälften av landets befolkning är inte färgad och oavsett hudfärg väljer man, inte ens amerikanerna, någon till ledare över sitt land enbart p.ga. hudfärgen.
Så vad tycker jag nu då efter att ha bott i USA i drygt fyra månader, gjorde de rätt val? Absolut! Än bankar mitt svenska hjärta och jag tror på fyra ljusa år för Amerika och för världen. Valet av Barac Obama som president kommer att förändra mycket för det här landet och inte minst på övriga världens syn på det. Det är dags för Amerika att kliva ut ur säcken och se sig omkring och jag tror difinitift att Obama är rätt person att öppna den. Så kommer han sitta kvar om fyra år? Who knows...
Japp, det var allt från Alex för denna gången. Hoppas vi stöter på henne här snart igen.
Nästa gång ska jag tvinga min partner in crime Ma Baker att gästblogga.
Ha en trevlig lördagskväll allesammans =)
Wanna play?
Idag gästbloggar min vän Tiee [ti:] igen.
Jag har precis varit och träffat henne på stan, hon är i Stockholm och sprider kärlek i helgen. Hon ska clown sminka mig i helgen så att jag kan ta bilder. Ska prova lite olika ansikts och kroppsmålningar också som jag ska ha när jag uppträder om vi hinner också. Det var många som gillade hennes tanke sist så här kommer hon med en tanke igen.
Lägger in en bild på henne när hon är sin Clownkaraktär Macadame. Visst är hon cool =)
Det är verkligen otroligt trist och tjatigt med alla dessa hopplösa människor som går ut på krogen varje helg för att hitta ett ragg. Varför kan man inte göra något annat?
Spela schack till exempel? ^^
Tänk dej om vi skulle spela schack istället för att flirta! Undrar just hur det skulle låta?
"Tänk va, hon är ute varenda kväll och spelar. Det är inte bra. Hur ska hon nånsin hitta en bra motståndare om hon spelar med så många olika hela tiden? Man måste ju inse att ingen spelar perfekt, så är det bara."
Eller mammornas kloka råd:
"Du får aldrig ge dej in för lätt. Tänk igenom varje drag du gör, och ge honom inga chanser att ta någonting värdefullt. Spela försiktigt och långsamt, och du gör det till ett gott parti.
Och framgför allt; skydda alltid din drottning!"
Eller kanske tjejer emellan:
"Det var sättet han flyttade sin springare som fick min puls att öka, och jag förstod med ens att jag var förlorad. Jag satsade allt, men han slog bort alla mina torn och hästar, och slutligen gav han mej den stora dödsstöten.
Jag blev alldeles matt!"
Är det inte roligt att se saker ur andra perspektiv? ^^,
Med den frågan avslutar hon sin tanke. Hon är välkommen att ventilera sina tankar i min blogg fler gånger. Hon ser annorlunda på livet än många andra. Fler borde se på livet ur hennes perspektiv.
"Jag tror på solen bakom molnen"
//Tiee
Sanningen om telefonbolagen
Idag har jag en gästbloggare
Hon heter Tiee [ti:] och är konstnär, clown och grundare till teatergruppen Sprakel i Sundsvall
Hon är min fadder i föreningen Eldsjäl, min inspiratör och själsvän.
Blir du ibland lite less när ditt telefonsamtal bryts?
Tycker du att samtalskostnaderna är för höga?
Klagar du när nätet är överbelastat?
Gör inte det. Ha en gnutta medlidande.
Tänk på gubbarna som jobbar på telefonbolagen.
Min teori är att dom varken har något liv eller några vänner.
Dom sitter på sina överbekväma stolar i sina välstädade kontor,
och ser framför sej alla dessa makalösa telefoner som dom skapat.
In i minsta detalj har dom pillat för att skapa framtidens teknik.
Men vem ringer dom? Svaret är: None. Sad but true.
Det är just därför som ditt telefonsamtal bryts ibland, helt enkelt för att
någon stackars direktör på WC (Whatever Company) sitter där i sin ensamhet, och i ren olidlig frustration och avgrundsdjup avundsjuka inte kan ta att nån annan pratar med en vän. Därför klipper dom samtalen.
Sen ler dom när du ringer upp.
För då tjänar dom pengar.
Det är just pengar som får dessa stackars krakar att fortsätta andas.
Deras största lördagsnöje är just att smida nya lömska planer om hur
dom ska kunna lura åt sej mer.
Och mer. För dom simpla människorna där ute ska banne mej få sona, för att dom aldrig har tänkt på att ringa upp en stackars ensam direktör.
Jul - och Nyårsafton är deras bästa dagar på året, för då droppar örena in.
Då ler dom av sann, innerlig glädje och gnuggar händerna i förtjusning.
Du kanske klagar på FRA-snubbarna också?
Gör inte det. Dom samarbetar med telefonbolagen.
Dom firar Jul ihop.
Tillsammans sitter dom och avlyssnar alla vänliga samtal mellan vänliga människor, sedan tar dom sej för pannan och suckar djupt av avund. Dom sparar faktiskt vissa samtal, som är extra vackra, i ett litet fack på kontoret. Varje månad väljer dom ut det vackraste samtalet och lyssnar på det tillsammans på en hemlig konferans på hemlig ort. Men varför ska vi missunna dom det? Tänk dej själv att inte ha några vänner. Att sitta ensam på ett kontor hela dagarna, uppklädd med slips och kostym och slätstruken skjorta, men totalt lonely.
Stackars, stackars dom.
"Kärlek är magi, därför är alla varelser som känner kärlek mer eller mindre magiska"
//Tiee
